ANNONS



STOCKHOLMS  VARJEHANDA

Detta är Nyhetsarkivsidan av den regionala webbtidningen Stockholms Varjehanda (SV), som är en fristående, opartisk och privatägd tidning i Stockholms län.

Text och bild där inte annat anges: Mac Lennart Lindskog,
mac.lennart.lindskog@ stockholmsvarjehanda.se, mobiltelefon 073 514 66 60.
Denna sida uppdaterades den 18 december 2016 klockan 20.50.


 

Recension:
Filmjulen är
räddad av
'En underbar
jävla jul'

Det är julafton och Simon (Anastasios Soulis) och Oscar (Anton Lundqvist) har bjudit in sina familjer för att fira jul och berätta att de nu ska bli pappor.

De två har varit ett par i tre år. Tillsammans med den nära vännen Cissi (Rakel Wärmländer), som är gravid i nionde månaden, har de köpt ett renoveringsobjekt i Bromma.

Huset är i stort behov av upprustning, men barnkammaren är inredd och klar.

Hela släkten kommer, Oscars föräldrar Ulf (Robert Gustafsson) och Monica (Maria Lundqvist), Simons pappa Militiadis (Michalis Koutsogiannakis) är skild från mamma Carina (Helena Bergström), som kommer med sin pojkvän den hälften så unge Rami (Peshang Rad).

Oscars farmor, syster med dotter och Simons lillebror är också med för att fira gemensam jul.

Naturligtvis blir det förvecklingar: Ska man äta julbordet före eller efter Kalle Anka? Blir det någon jultomte i år eller inte?

Sociala och kulturella skillnader kommer upp och diskuteras livligt.

Manuset är rappt med roliga repliker och skådespelarna spelar mycket bra.

Filmen "En underbar jävla jul" är en komedi som skildrar relationer och fördomar på ett varmt och roligt sätt. Den blir säkert en klassiker som kommer att visas varje jul framöver.

Under filmen undrar man när Rikard Wolff blir julvärd på riktigt i TV.

"En underbar jävla jul" är till stor del präglad av Helena Bergström. Hon är filmens regissör, en av manusförfattarna och en av skådespelarna.

Filmen har premiär den 13 november. Den är 1 timme och 48 minuter lång och tillåten från sju år.

Stockholms Varjehanda ger filmen "En underbar jävla jul" hela fyra stjärnor av fem möjliga.

Recensent: Helena Lindskog.
Publicerat: 7 november 2015.

 


ANNONS


 

Recension:
Svensk premiär för film på engelska om Drottning Kristina

Filmen "The Girl King" handlar om Kristina som vid sex års ålder 1632 blir den första kvinnliga regenten i Sverige när hennes pappa Gustav II Adolf stupar i slaget vid Lützen.

Hon uppfostras av framför allt rikskanslern Axel Oxenstierna och kröns till drottning när hon blir myndig.

Hovet anser att hennes enda uppgift är att gifta sig och att föda en manlig tronarvinge.

Kristina vägrar då hon vill modernisera Sverige. Hennes sökande efter kunskap tar henne till den franske filosofen René Descartes.

Flera friare finns men hon avvisar alla för att förverkliga sina idéer och fullgöra sina plikter som drottning.

Mellan Kristina och den vackra hovdamen grevinnan Ebba Sparre spirar en vänskap som från Kristinas sida blir djup kärlek. Hon utnämner Ebba till Drottningens Sängsällskap.

Till slut måste Kristina välja mellan riket, arvet från sin pappa, folket och religionen.

Hon väljer att ta kontroll över sitt livsöde och att söka sin frihet enligt Descartes lära om människans "fria vilja", tankar som helt går emot den lutherska tron på "guds vilja".

1654 när Kristina är 28 år abdikerar hon för att flytta till Rom.

Drottning Kristina spelas av Malin Buska, som fick pris för Bästa skådespelerska vid Montreal Film Festival 2015.

Rikskansler Axel Oxenstierna spelas av Michael Nyqvist.

Filmen är ett kostymdrama baserat på några år av svensk historia och där alla talar engelska.

I övriga roller: Sarah Gadon, Lucas Bryant, Laura Birn, Hippolyte Girardot, Peter Lohmeyer, François Arnaud, Patrick Bauchau och Martina Gedeck.

Regissör: Mika Kaurismäki, foto: Guy Dufaux, kostym: Marjatta Nissinen.

Det blir svensk premiär den 11 december 2015. Filmen är 1 timme och 46 minuter.

Trots bra skådespelare, vackra dräkter, interiörer och naturscener känns filmen lång.

Stockholms Varjehanda ger härmed filmen "The Girl King" betyget tre stjärnor av fem möjliga.

Recensent: Helena Lindskog.
Publicerat: 5 november 2015.

 


ANNONS


 

Recension:
Woody Allens nya film är medelbra med roliga dialoger

Woody Allens senaste film "Irrational Man" utspelas på ett universitet i en amerikansk småstad dit Abe (Joaquin Phoenix), professor i filosofi, kommer för att föreläsa.

Abe är i en djup existensiell kris. När han ser chansen att begå det perfekta brottet börjar han plötsligt må bra och njuta av livet.

Han inleder ett förhållande först med den gifta kollegan Rita (Parker Posey) och sedan med en elev Jill (Emma Stone) vars pojkvän Roy (Jamie Blackley) till slut tröttnar på Jills lovord över sin professor.

Woody Allen har skrivit manus och regisserat filmen som är en typisk Allen-film med snabba repliker och roliga dialoger.

Filmens handling kretsar mycket kring filosofi och rätten att döda en man om han är ond och inte värd att leva.

Skådespelarna är mycket bra och miljöerna och personerna i den lilla universitetsstaden fint skildrade.

Trots detta ger Stockholms Varjehanda filmen betyget tre stjärnor på skalan ett till fem, då detta känns som en mellanfilm av Woody Allen.

Svensk biopremiär för "Irrational Man" blir den 2 oktober på SF-biografer. Speltiden är 1 timme och 35 minuter. Barntillåten från 11 år.

Recensent: Helena Lindskog.

Publicerat: 27 september 2015.

 

Film om revo-lutionerande nanoteknik på Cosmonova

I anslutning till filmen "Osynliga mysterier" pågår en utställning på samma tema i Naturhistoriska riksmuseet. Utställningen presenterades under pressvisningen den 14 september av museets pedagog Lars Magnusson.

 

Den 15 september 2015 hade filmen "Osynliga mysterier" premiär på Naturhistoriska riksmuseets stora kupolbiograf Cosmonova i Stockholm.

Med avancerad teknik visas det som människan inte kan se med blotta ögat. Den här filmen gör det osynliga synligt.

Det finns mycket som våra ögon inte kan registrera. Det är antingen för snabbt, för långsamt, för litet eller helt enkelt osynligt.

Genom att visa oss det ögat inte kan se har tekniken gett oss ny kunskap som vi kan ha nytta av i vår vardag.

Inom forskningen beskrivs det som nu pågår som en revolution.

– Jag tycker att filmen på ett väldigt bra sätt illustrerar hur oerhört smart naturen är uppbyggd. Genom att studera fenomen i naturen finns det massor med saker vi kan härma för att skapa nya tekniska lösningar med hjälp av nanoteknologi.

Det säger Maria Strömme, professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet.

Maria Strömme blev känd för en vidare allmänhet när hon som Sommarpratare i Sveriges Radios P1 den 11 augusti 2015 talade om bland annat nanoteknologi.

Genom filmen kan vi precis som ett bi se ultraviolett ljus och uppleva hur det är att ha röntgensyn.

Vi kan även se hur blixten inte bara rör sig nedåt från himlen utan även uppåt från marken.

Ögat kan inte se det som ligger utanför regnbågens färger. Men med hjälp av höghastighets-kameror, intervallfotografering, elektronmikroskop och nanoteknik blir det osynliga synligt.

Den här tekniken hjälper oss människor att se vad som finns på våra egna kroppar och i luften som vi andas.

Vi kan med teknikens hjälp uppleva hur djur rör sig och hur blommor växer. Vi kan förstå okända fenomen och processer.

Filmen "Osynliga mysterier" är 40 minuter lång. Originaltiteln är "Mysteries of the Unseen World".

Filmen är producerad av National Geographic Entertainment och Days End Pictures.

Svensk berättarröst: Kim Sulocki.

I anslutning till filmen visar Naturhistoriska riksmuseet en utställning med samma namn dvs "Osynliga mysterier".

Utställningen ger praktiska exempel på både möjligheter och risker med nanotekniken.

En nanometer är en miljondels millimeter eller en miljarddels meter.

Nanomaterial kan vara antingen helt nya eller redan väl kända kemiska strukturer.

I Sverige arbetar följande universitet, institut och organisationer på ett eller annat sätt med nanoteknik, enligt Naturhistoriska riksmuseet.

Lunds Tekniska Högskola, Chalmers Tekniska Högskola, Linköpings universitet, Uppsala universitet, Kungliga Tekniska Högskolan, Myfab, Acreo Swedish ICT, Karolinksa Institutet och SP Statens Tekniska Forskningsinstitut.

Publicerat: 17 september 2015.

 


ANNONS


 

Recension: Ny musik till gamla Bellmanvisor på Soppteatern

Klara Soppteater med publikentré på Drottninggatan 34 i Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm firar 25-årsjubileum 2014. Teaterföreställning och sopplunch klaras av på en enda lunchtimme under tisdagar–söndagar kl 12–13. Fotograferat den 25 november 2014, då "Bellman!" framfördes inför fullsatt teaterlokal.

 

Hur skulle Carl Michael Bellmans texter från 1700-talets Stockholm låta med nutidens sound? I Soppteaterns föreställning "Bellman!" möts hans texter och dagens beat.

Regissören Hugo Hansén har längtat efter att göra en Bellmanföreställning sedan han själv lärde känna Bellmans diktande i början av 1990-talet.

I föreställningen får man möta tre människor som på olika vis förhåller sig till sin existens.

Orden är Bellmans, men Hugo Hansén har bearbetat texter och melodier med förhoppning om att kunna nå dagens publik.

– Bellmans texter kommer från en annan tid, med ett annat språk, som kan vara svårtillgängligt idag. Men på 1700-talet var de hits. Jag vill riva ner barriärerna och försöker hitta en ton som fler av oss har tillgång till.

– Jag är nog mer tungsint än vad Bellman var. Folk vred sig av skratt när han framförde sina texter. Det här är mer av en dödsmässa, säger Hugo Hansén i ett pressuttalande.

Musiken pumpas högt med ett sound inspirerat av Hugo Hanséns samtida favoriter som Robyn och Avicii. Trots mörker handlar föreställningen samtidigt om att finna hopp.

"Bellman!" hade premiär den 21 november 2014 på Kafé Klara, där Klara Soppteater huserar vid lunchtid.

I de tre rollerna ses Sofia Ledarp och Åke Lundqvist samt Jesper Söderblom, som är praktikant och studerar på skådespelarutbildningen vid Högskolan för scen och musik på Göteborgs universitet.

Jesper Söderblom ger redan intryck av att vara professionell skådespelare.

Musikproducent är Alexander Kronbrink.

Stockholms Varjehanda såg föreställningen den 25 november för att se resultatet av den lovvärda ambitionen att anpassa 1700-talets Bellmanvisor till 2000-talets ungdomsmusik.

Många andra i den pensionärsdominerade publiken hade kanske lockats av titeln "Bellman!" utan att läsa närmare om den moderna musikstilen. Det var väldigt få av den egentliga målgruppen dvs ungdomar som fanns bland åskådarna.

Resultatet blev mycket elektronisk dunka-dunka-musik till Bellmans sångtexter. Det är en smaksak och kanske till och med en generationsfråga om man tycker att det är bra eller dåligt.

Pjäsens titel "Bellman!" borde för tydlighetens skull ha hetat något i stil med "Bellman 3.0" (om "Bellman 1.0" är Carl Michael Bellman själv, "Bellman 2.0" är ackustiska musiktolkningar och "Bellman 3.0" är elektroniska musiktolkningar).

I föreställningen förekommer mycket liggande och kravlande på scengolvet, vilket gör att de åskådare som sitter längst bak i gradängerna i Soppteaterlokalen bara kan höra men inte se skådespelarna.

Hela föreställningen är mörk och sorgsen, vilket regissören själv medger. Bellman själv kunde ju skalda ganska muntert om både vin och död.

Stockholms Varjehanda ger härmed Klara soppteaters pjäs "Bellman!" betyget två stjärnor (på skalan 1–5 stjärnor).

Men den "cognacsdoftande kräftsoppan" var väldigt god.

Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 26 november 2014.

 


ANNONS


 

Recension: Intressant bok om DN:s chefredaktörer under de 50 senaste åren

Clas Barkmans bok "Mina chefredaktörer" är mycket initierat skriven om Dagens Nyheter.

 

I år, 2014, fyller DN (Dagens Nyheter) 150 år. DN är fortfarande Sveriges största prenumererade morgontidning och en mycket viktig röst i den så kallade presskören.

Problemen är emellertid många och för papperstidningens del dessutom ökande med ständigt återkommande nedskärningar bland personalen.

Clas Barkman har påpassligt i höst gett ut boken "Mina chefredaktörer" på Bokförlaget Atlantis AB.

Clas Barkman har arbetat på DN sedan 1971. Han har bland annat varit utrikeskorrespondent i London och Bryssel samt varit redaktionschef.

Hans skriver i förordet ett tack till de elva chefredaktörer, tillika ansvariga utgivare, som har arbetat på Dagens Nyheter de senaste 50 åren och som han har träffat under processen med boken.

Dagens Nyheters "guldår" var 1969 då tidningen var ett av landets mest lönsamma börsbolag, skriver Clas Barkman. Pengarna kom från den starka ställning, närmast ett monopol, som DN hade på annonsmarknaden.

Skulle man sälja en begagnad cykel var det en radannons i DN som gällde. Detsamma om man ville byta lägenhet eller sälja sitt hus.

Det dramatiska bortfallet av annonser i Dagens Nyheter sedan år 2000 har lett till stora neddragningar.

DN-skrapan i Marieberg är sedan länge tömd på DN-folk. Fastigheten såldes för många år sedan till Fabege för att snygga till balansräkningen för tidningen.

DN hyr numera i stället de lokaler bakom höghuset som en gång var tänkta att bli en ny tryckhall.

– Av de tre våningsplan i den till kontor ombyggda tryckhallen, som vi flyttade in i 1997, använder redaktion och administration nu endast ett, skriver Clas Barkman.

Varje ansvarig utgivare behandlas i ett eget kapitel, som inleds med en kort beskrivning kallad "Medielandskapet vid denna tid". Det är ett mycket bra grepp som sätter in händelserna på redaktionen i sitt sammanhang.

Clas Barkman ger sina chefredaktörer segern i var sin kategori:

Börje Dahlqvist var "bara" redaktionschef (men med en chefredaktörs funktion) och ansvarig utgivare 1963–1974, "den störste entusiasmeraren".

Hans-Ingvar Johnsson 1974–1981, "störste DN-lojalisten".

Bengt Dennis 1981–1982, "bäst på att delegera".

Christina Jutterström 1982–1995, "oöverträffad journalistisk kompetens".

Anders Mellbourn 1995–1997, "den bäste förhandlaren".

Joachim Berner 1997–2001, den bäste "organisatoriskt".

Hans Bergström 2001–2003, "den bäste intellektuelle strategen".

Jan Wifstrand 2003–2006, "det största modet" dvs den modigaste chefredaktören.

Thorbjörn Larsson 2006–2009, "största tidningsproffset".

Gunilla Herlitz 2009–2013, den bästa på "tidningsekonomi".

Peter Wolodarski 2013–?, "den mest produktive skribenten".

När Börje Dahlqvist hade varit DN:s redaktionschef i drygt tio år gjorde journalistklubben i januari 1973 en medlemsomröstning där medlemmarna fick ta ställning till om de hade fortsatt förtroende för honom som chef.

Vid det tillfället var det 278 som svarade på frågan och 159 (58 procent) av dem svarade "ja".

Detta var den första i en lång rad av fackets beryktade "chefredaktörsomröstningar" på DN.

Den senaste och kanske sista omröstningen genomfördes år 2001 (dvs 28 år senare) angående den tillträdande chefredaktören Hans Bergström. Han fick 57 procent av rösterna.

Röstdeltagandet var denna gång lågt och antalet blanka röster ovanligt högt.

Boken är enkelt uppbyggd och därmed föredömligt överskådlig. Den innehåller många initierade fakta och synpunkter om hur det är att vara chefredaktör och ansvarig utgivare på en stor dagstidning.

Befattningen är uppenbarligen mycket stimulerande men samtidigt också oerhört slitsam och problemfylld. De korta chefsperioderna sedan 1995 talar sitt tydliga språk om detta.

Chefredaktörernas olika relationer till ägarsläkten Bonnier är också intressanta att ta del av.

Stockholms Varjehanda ger härmed Clas Barkmans bok "Mina chefredaktörer" det höga betyget 4 stjärnor på skalan 1–5.

Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 16 november 2014.

 


ANNONS


 

Recension:
Liv och lust präglar Ulf Adelsohns memoarer

Ulf Adelsohn iklädd tidlös basker och tidspräglad duffel (som var populär i hans ungdom) på memoarbokens omslagsfoto taget av Håkan Elofsson. Omslags-pärmens foton är de enda färgfotona i den i övrigt svartvita boken.

 

Så har då även Ulf Adelsohn skrivit sina memoarer. Boken har den för honom träffande titeln "Med liv och lust" och har nu, våren 2014, givits ut på Norstedts förlag.

Ulf Adelsohn, född 1941 på Östermalm i Stockholm och jur kand, var partiledare för Moderata Samlingspartiet (M) 1981–1986, gatuborgarråd 1973–1976 och finansborgarråd 1976–1979 i Stockholms stad samt Sveriges kommunikationsminister 1979–1981.

Han var dessutom landshövding i Stockholms län 1992–2001 ("mina kanske bästa år"). Därefter tillsattes han av den socialdemokratiska regeringen som styrelseordförande för järnvägsbolaget SJ AB.

Detta var han till 2011, då han avskedades av det bolagsansvariga moderata statsrådet Peter Norman. Ulf Adelsohn hade nämligen kallat svensk järnvägspolitik för "en 25-årig lekstuga för okunniga politiker".

Ulf Adelsohn är sedan 1981 gift med den nuvarande kultur- och idrottsministern Lena Adelsohn Liljeroth (M). De har två barn, Erik och Ebba.

Paret bor på Strandvägen i Stockholm och har sitt omhuldade sommarställe på Käringön i Bohuslän.

Till bilden av Ulf Adelsohn hör att han är en fanatisk anhängare av Djurgårdens IF. Han har till och med varit ordförande i dess ishockeysektion på 1970-talet. Missar sällan en match.

Ulf Adelsohn har en ovanligt bred bakgrund. Han skriver uppriktigt och skojfriskt om sitt intressanta liv och leverne som fackligt anställd i SACO, som politiker på lokal, regional och nationell nivå samt som företrädare för bolag och näringslivsorganisationer.

Jag (bokens recensent) har haft nöjet att träffa Ulf Adelsohn ett antal gånger under årens lopp, inte minst i handelskammarsammanhang där han har varit Senior Advisor.

Han upplevs ofta som en frisk fläkt som gärna säger vad han tycker och tänker. För det mesta är det mycket träffsäkert och roligt. Han citerar gärna sina egna lustigheter i memoarboken – på gott och ont.

Det finns egentligen bara en enda person i hans närhet som har uttryckt sig ännu mera oförblommerat. Det är hans egen mor, Margareta (född Halling), som helt dominerade hemmet.

"Min mamma deklarerade också att pappa och hon inte hade velat ha några fler barn än min syster som föddes 1932 och att hon sökt men inte fått abort när hon väntade mig. En ödets ironi, att om Sverige 1941 haft den abortlagstiftning jag själv förespråkade 25 år senare, hade jag aldrig blivit född."

Pappa Oskar Adelsohn, kansliråd på Justitiedepartementet, beskrivs som mer försynt. Ulf Adelsohn skriver att pappan var jude, men att han själv döptes och konfirmerades i Svenska kyrkan.

Bokens största behållning är skildringen av det politiska livet på regeringsnivå och relationerna till många vänner och kolleger: Tage Erlander, Hjalmar Mehr, John-Olle Persson, Mats Hulth, Sture Palmgren, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Yngve Holmberg, Thorbjörn Fälldin, Gösta Bohman, Ola Ullsten, Kjell-Olof Feldt, Göran Persson, Lars Tobisson, Carl Bildt, Bo Lundgren, Fredrik Reinfeldt m fl.

Boken är mycket läsvärd. Den är illustrerad med flera trevliga och informativa foton ur familjearkivet, vilka dock är dåligt återgivna i svartvitt tryck.

Stockholms Varjehanda ger härmed Ulf Adelsohns bok "Med liv och lust" betyget fyra stjärnor på skalan 1–5.

Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 8 juni 2014.

 


ANNONS


 

Recension:
Ingvar Carlsson
berättar om
sina viktiga
lärdomar utan
illustrationer

Ingvar Carlsson framstår som en reko politiker i sin nya bok "Lärdomar". Omslagsfoto av Ulla Montan.

 

Förutvarande socialdemo-kratiska statsministern Ingvar Carlsson har skrivit en ny bok om händelser i sitt liv, denna gång i samarbete med Stina Jofs som är redaktionschef för Tidningen Vi.

Boken heter "Lärdomar, personliga och politiska" och har nyligen (2014) givits ut av förlaget Norstedts.

Boken består av 182 sidor, vilket är lagom jämfört med många andra tjockare böcker i samma genre.

Boken sägs uttryckligen vara "ingen självbiografi; inte heller en kronologisk berättelse, utan en samling erfarenheter och tankar som rör både privata och yrkesmässiga händelser".

De två böcker som Ingvar Carlsson, Tyresö, tidigare har skrivit sedan han hade lämnat det aktiva politiska livet, "Ur skuggan av Olof Palme" och "Så tänkte jag" var i ordets egentliga mening politiska memoarer.

Ingvar Carlsson föddes i Borås 1934, blev fotbollsentusiast med IF Elfsborg som favoritlag, gifte sig med bibliotekarien Ingrid Melander 1957, blev pol mag i Lund 1958, statssekreterare i Statsråds-beredningen 1967–1969, utbildnings- och kulturminister 1969–1973, bostadsminister 1973–1976, vice statsminister 1982–1986, statsminister 1986–1991 och 1994–1996 samt ordförande för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti 1986–1996.

Boken "Lärdomar" bekräftar det goda intrycket av Ingvar Carlsson som en ärlig, hederlig och självkritisk socialdemokrat med Tage Erlander som förebild.

Ingvar Carlsson skriver i boken att han inte hade en tanke på att bli statsminister. "Att få leda några av de viktigaste departementen, att få vara statsministerns ställföreträdare var hedrande nog."

"Så länge Olof var partiledare ville jag fortsätta. När han gick skulle jag gå. Så blev det inte."

När Olof Palme sköts ihjäl vid hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan i Stockholm den 28 februari 1986 efterträddes han som både statsminister och partiordförande av Ingvar Carlsson.

I boken beskrivs flera vänner och kolleger i mycket positiva ordalag. Det gäller framför allt Tage och Aina Erlander, Olof och Lisbet Palme, Harry Schein, Karl-Petter Thorwaldsson (LO-chef) och Nelson Mandela samt inte minst Ingvar Carlssons sekreterare/ assistent Christina Örvi.

Det finns dock en och annan person som Ingvar Carlsson retar sig på. Till exempel förutvarande statsministern och nuvarande utrikesministern Carl Bildt (M).

"Mitt första intryck av den unge Bildt är att han utstrålar överklass och Moderata studentförbundet. När jag senare träffar honom slås jag av att han vill ge intryck av att kunna allt. Han är självsäker, beredd att ständigt dela med sig av sin visdom."

Ingvar Carlsson skriver vidare: "Mellan Bildt och mig uppstår snabbt en irritation som tidvis är stark – det är ingen hemlighet. Mest retar jag mig på hans arrogans i debatten."

Ingvar Carlssons vänskap med Kjell-Olof Feldt övergår i besvikelse när denne i valrörelsen 1991 (ett år efter sin avgång som finansminister) ger ut sina memoarer.

"Om önskan är att få uppmärksamhet och höga upplagor är tillfället väl valt. Om man i stället ser till lojalitet med tidigare arbetskamrater är tidpunkten sämsta tänkbara", skriver Ingvar Carlsson.

Vännen Anna-Greta Leijon avgick som justitieminister till följd av Ebbe Carlsson-affären i jakten på Olof Palmes mördare.

"I samband med att vi kungör Annna-Greta Leijons avgång lovar jag att hon ska få återkomma till regeringen." Det löftet lyckas Ingvar Carlsson inte infria, vilket grämer honom under lång tid.

Ingvar Carlsson behandlar även sitt ordförandeskap i FN:s Rwanda-kommission, religionens betydelse i samhället och Norden som samarbetsarena.

Boken "Lärdomar" hoppar lite ostrukturerat fram och tillbaka i tiden och kastar sig från ämne till ämne även i ett och samma kapitel.

En stor brist är att det, frånsett det svartvita omslagsfotot, inte finns ett enda foto eller annan bild som illustrerar de viktiga händelser som Ingvar Carlsson berättar om.

Stockholms Varjehanda ger härmed Ingvar Carlssons bok "Lärdomar" betyget tre stjärnor på skalan 1–5.

Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 23 maj 2014.

 


ANNONS


 

Video:
Sam Nilsson om hur han
avskedades
av moderat-
ledaren Yngve
Holmberg

 

VIDEO (80 sekunder). Den memoaraktuelle Sam Nilsson (se nedanstående recension av boken "Kalabaliken på Gärdet") berättar om hur han som partisekreterare blev "avskedad på grått papper" 1969 av Moderata Samlingspartiets ordförande Yngve Holmberg. Kort därefter inledde han en mångårig karriär på Sveriges Television. Videosekvensen spelades in under ett möte inom Svensk Presshistorisk Förening den 14 maj 2014 i Radiohuset i Stockholm.

Publicerat: 16 maj 2014.

 

Recension:
Sympatiska
TV-memoarer
av Sam Nilsson

Den långvarige TV-chefen Sam Nilssons intressanta självbiografi heter "Kalabaliken på Gärdet. En TV-chefs memoarer". Boken innehåller 368 sidor och har nyligen givits ut på förlaget Atlantis. Gärdet är den stadsdel i Stockholm där Sveriges Radio/Sveriges Television ligger.

 

Sam Nilsson har i mer än 50 år befunnit sig i maktens centrum, politiskt och medialt, framhålls det i baksidestexten på hans memoarbok.

Sam Nilsson berättar om den långa resan från järnvägsmiljön i Norsjö kommun i Västerbottens län (där han föddes 1936) via journalistarbete i Norrland till uppdrag i Stockholm och arbetet som partisekreterare i dåvarande Högerpartiet (numera Moderata Samlingspartiet) under det turbulenta 1960-talet.

Efter konflikten med partiledaren Yngve Holmberg lämnade han partiet 1969 och anställdes som ett av "kraftkornen" på Sveriges Radios centralredaktion.

Under 1970-talet var Sam Nilsson chef för Aktuellt och program-direktör för TV1. Från och med den 1 oktober 1981 till och med 1999 var han TV-chef (verkställande direktör för Sveriges Television).

Det var en period av omvälvande förändringar för "public service" med hårdnande konkurrens från kommersiella medieföretag.

Sam Nilssons memoarbok är skriven i en övervägande sympatisk anda. Ibland är den kanske alltför detaljerad när det gäller släktingar och vänner (han är mycket släktkär och vänsäll) samt orter som Bastuträsk, Glommersträsk och andra -träsk som han har bott i eller badat i som barn och ungdom.

Sam Nilsson skriver att han "har haft förmånen att få leva ett rikt och ytterst omväxlande liv". Men han har också drabbats av svåra missräkningar som när första hustrun Kerstin fick cancer och efter en lång och plågsam sjukdomsperiod avled.

Han skriver att tack vare de båda döttrarna "Åsas och Ylvas styrka och lojalitet orkade jag bära också det".

"Med min nya Martha är vi oslagbara", skriver han vidare. Martha med h är hans tredje hustru som han numera bor med på Norruddens gård i Ekerö kommun.

Sam Nilssons hustru nummer två heter också Marta fast utan h, så det gäller att hålla koll på hur namnen stavas.

Som bokens recensent minns jag ett tillfälle då jag och några arbetskolleger på TV:s centralredaktion blev hembjudna till Sam Nilssons villa på Centralvägen 27 i Näsbypark.

Vi fick då från dörröppningen till sovrummet hälsa på hans hustru som halvlåg i sängen, vilket jag då tyckte kändes lite konstigt.

Jag förstår nu efter att ha läst Sam Nilssons memoarer mer än 40 år senare att hans hustru Kerstin då låg svårt sjuk i cancer.

Efter pensioneringen från TV vid millennieskiftet var Sam Nilsson engagerad i satsningen på Campus Piteå inom Luleå Tekniska Universitet. Där skapades bland annat Musikhögskolan i Piteå och Studio Acusticum.

Det var dock nära att Sam Nilsson inte hade kunnat skriva sina memoarer. Den 5 oktober 2007 höll han på att drunkna i Blå lagunen mellan Keflavik och Reykjavik på Island. "Så nära döden hade jag aldrig varit", skriver han.

Orsaken var en kombination av utomhusbad och medicinering (en betablockerare)

"Två veckor senare kunde jag nedsövd flygas hem till Stockholm och S:t Görans sjukhus. Knappt en månad blev jag liggande där."

Efter ytterligare behandling på Bromma sjukhus och i Sköndal skrevs han ut till julen 2007.

Stockholms Varjehanda ger härmed Sam Nilssons välskrivna och fascinerande memoarbok om bland annat svensk TV-utveckling fem stjärnor på skalan 1–5 dvs det allra högsta betyget.

Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 24 januari 2014.

 


ANNONS


 

Recension:
Radio- och TV-
geni med
alkoholproblem

Författaren och journalisten Lars Ragnar Forssberg, född 1945 och verksam inom press, radio och TV, har skrivit boken "Hyland. Legenden och hans tid".

 

Den 328 sidor tjocka men lättlästa och väldokumenterade biografin om den sannolikt viktigaste personen i svensk radio- och TV-historia, Lennart Hyland, har nyligen getts ut av Lars Ragnar Forssberg på Leopard förlag i Stockholm.

"Under tre decennier trollband han miljontals människor över hela vårt land. Hans program var både roliga och meningsfulla", framhåller boken.

Tage Erlander var den första statsminister som medverkade i ett underhållningsprogram. Skådespelaren Per Oscarsson klädde av sig (nästan allt) i direktsändning.

Många artister som skulle växa till berömdheter debuterade hos Hyland. Men han hade också en svart och komplicerad sida. "Alkoholen fick en allt större plats som medel att bota ångest och självförakt".

Lars Ragnar Forssberg har intervjuat många personer som stod Lennart Hyland nära: Änkan Tuss Hyland (som bor kvar i parets lägenhet på Eriksbergsgatan 14 i Stockholm), Tommy Engstrand och andra "Hylands pojkar".

Lennart Hyland föddes 1919 i Tranås och dog 1993 i Stockholm. Han är gravsatt i Tranås.

Hyland anställdes vid dåvarande Radiotjänst på den legendariska adressen Kungsgatan 8 i Stockholm år 1945.

Han blev kvar inom koncernen (Sveriges Radio och Sveriges Television på Oxenstiernsgatan) till den 30 september 1982.

Lennart Hyland började som socialreporter ("wallraffade", innan ordet var uppfunnet, i olika yrken), blev ledande sportreporter efter Sven Jerring och senare programledare för underhållningsprogram i radio och TV ("Karusellen" 1951–54, Sittinitti 1954–55, "Stora famnen" 1958–59, "Hylands hörna" 1961–83, "Gomorron Sverige"1977–80, välgörenhetsprogrammet "Röda fjädern" och intervjuserien med Marcus Wallenberg).

Lördagen den 26 januari 1952 gjorde en bandyspelare från Bollnäs en historisk succé i radioprogrammet "Karusellen" från Karlaplansstudion (numera Maximteatern). Det var Gösta "Snoddas" Nordgren som sjöng "Flottarkärlek".

På den därefter snabbt inspelade grammofonskivan med Snoddas avslutades varje strof med det senare så berömda "haderian hadera". Dessa ord hade stoppats i radioprogrammet av Per-Martin Hamberg och Lennart Hyland "för att de tyckte att det lät för vulgärt".

Lars Ragnar Forssberg skriver initierat om Lennart Hylands storhet:

"Den 24 september 1969 fyller Hyland 50 år. Han har mottagning i TV-husets största studio och gratuleras som han vore en statschef. Hela det officiella Sverige är på plats och uppvaktar. Prins Bertil och Lilian, regering, landshövdingar, höga ämbetsmän, fackliga organisationer och förstås Sveriges Radios höga chefer och många av dess medarbetare."

Som bokens recensent kan jag bekräfta att Hylands 50-års-mottagning var storslagen. Jag var där i egenskap av anställd journalist på Sveriges Radio AB.

Några år senare när jag arbetade på näringslivsorganisationen Stockholms Handelskammare kopplades ett telefonsamtal om en handelsfråga till mig. En välbekant röst hördes: Det är Hyland!

Så det var inget fel på hans ego, åtminstone inte utifrån sett. Lars Ragnar Forssberg belyser dock Lennart Hylands tilltagande alkoholmissbruk.

Vid ett tillfälle när Marcus Wallenberg skulle intervjuas i Wallenbergrummet på Internationella Handelskammaren i Paris dök Lennart Hyland inte upp.

Han hade försvunnit "in i alkoholens dimmor, ska det visa sig". Intervjun i Paris fick i stället göras av en ung svensk ambassadtjänsteman.

Vid ett annat tillfälle körde Lennart Hyland i diket med sin bil. Han började internt kallas för Pi "på grund av att han hade 3,14 i promille".

Lars Ragnar Forssbergs biografi "Hyland. Legenden och hans tid" ger en fascinerande skildring av radio- och TV-fenomenet Lennart Hyland och hans samtid.

Stockholms Varjehanda ger härmed boken fyra stjärnor på skalan 1–5.

Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 8 januari 2014.

 


ANNONS


 

Recension:
Intressant
biografi över
Gösta Bohman

Omslagsbilden till Lars Tobissons bok visar när Gösta Bohman gör segertecknet på väg från Moderata Samlingspartiets valvaka till TV-huset på valnatten 1979. I baksätet skymtar partisekreteraren som också är bokens författare. Fotot är taget av Jan Collsjöö, Scanpix.

 

Lars Tobisson har nu i höst (2013) kommit ut med boken "Gösta Bohman Ett porträtt av en partiledare" på förlaget Atlantis.

Lars Tobisson, född 1938 i Göteborg, är filosofie doktor i statskunskap vid Göteborgs universitet.

Som aktiv politiker, bland annat partisekreterare, vice partiledare och gruppledare i riksdagen för Moderaterna, lärde han känna Gösta Bohman.

Gösta Bohman föddes 1911 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm och avled 1997 i Stockholm.

Han var Moderaternas partiledare 1970–1981, ekonomiminister 1976–1978 och 1979–1981.

Han var vidare juris kandidat, direktör och riksdagsledamot (1958–1991).

Lars Tobisson skriver att Gösta Bohman blev politiker både sent och motvilligt. När Gösta Bohman valdes till moderat partiledare 1970 var han nära 60 år.

Alltid kontroversiell framställdes Gösta Bohman som en smått reaktionär hetlevrad reservkapten och kritstrecksrandig handelskammardirektör.

När det stod klart att det under kritstreckskostymen faktiskt fanns en storrutig flanellskjorta och slidkniv vid bältet blev Gösta dessutom – till sin egen och andras förvåning – folkkär, skriver Lars Tobisson.

Gösta Bohman tog över ett parti i djup kris efter Yngve Holmberg och dessförinnan Gunnar Heckscher. Inre strider rasade.

Vid hans avgång som partiledare drygt tio år senare var Moderaterna störst på den borgerliga sidan.

Han hade samlat partiet bakom en moderat grundsyn som förenade konservatism och liberalism, framhåller Lars Tobisson.

Gösta Bohman blev inte som Arvid Lindman, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt regeringschef, trots att han en gång ledde det största partiet i en majoritetsministär.

Lars Tobissons biografi över Gösta Bohman innehåller många intressanta personbeskrivningar om bland andra Ulf Adelsohn (efterträdaren som partiledare), Per Ahlmark (folkpartist och vice statsminister), Carl Bildt (svärson och statsminister), Gunnel Bohman (hustru), Staffan Burenstam Linder (vice partiledare), Thorbjörn Fälldin (centerpartist och statsminister), Olof Palme (socialdemokrat och statsminister), Ola Ullsten (folkpartist och statsminister) m fl.

Det är lite lustigt att se hur Lars Tobisson skildrar sig själv i boken. Han är ju både författare till boken och aktör i många händelsförlopp som han skriver om.

Han försöker tona ner sig själv genom att skriva om sig i tredje person singularis. Exempelvis: "Ett uttryck för Göstas uppskattning av Bertils (af Ugglas) efterträdare som partisekreterare var hans reaktion när denne som nyvald riksdagsman föreslog sig själv som suppleant i konstitionsutskottet."

Då undrar man förstås, en kort stund, vem som avses.

Svaret kommer dock redan i nästa mening. "Vad är detta för falsk blygsamhet? Lars Tobisson skall bli min förste man i finansutskottet – där måste jag som ekonomiminister ha någon jag kan lita på."

Boken vimlar av datum i form av dag och månad för när olika händelser inträffade. Den skulle ha vunnit i tydlighet på att årtal hade lagts till oftare.

Som recensent är det för mig speciellt intressant att läsa om Gösta Bohmans många år i den regionala näringslivsorganisationen Stockholms Handelskammare med dåvarande huvudkontor på Västra Trädgårdsgatan 9 (beläget mellan NK och Operan).

Några år efter att Gösta Bohman blev partiledare för Moderata Samlingspartiet och därmed lämnade Stockholms Handelskammare anställdes jag där år 1973 som chefredaktör för det som skulle bli Handelskammartidningen.

Man kan väl säga att Gösta Bohmans anda (inte ande) svävade över Handelskammaren under resten av 1970-talet.

Många trodde att Gösta Bohman hade varit chef för Stockholms Handelskammare, men det hade han inte. Han var "bara" direktör och vice VD.

VD var Olof Leffler (som jag till min glädje fick ha en ganska regelbunden telefonkontakt med långt efter dennes pensionering).

Jag har även träffat Gösta Bohman flera gånger i handelskammar-sammanhang.

Jag har till och med haft det tvivelaktiga nöjet att som handelskammartjänsteman ha blivit uppringd och utskälld av Gösta Bohman för ett pressuttalande. Han hade rätt i sak även där, kan jag säga så här efteråt.

Ett särskilt kapitel i boken handlar om Gösta Bohmans svårigheter att umgås på ett naturligt sätt med kvinnor (förutom möjligtvis hustrun Gunnel och ett fåtal andra kvinnor).

Lars Tobisson duckar inte för detta problem. I kapitlet "Kvinnosyn" skildrar han Gösta Bohmans tillkortakommanden på detta område. Dessa kan sammanfattas i orden klumpigt och otidsenligt.

Jag kan bekräfta Gösta Bohmans brister i detta avseende efter att ha hört handelskammaranställda kvinnors erfarenheter från hans tid i detta avseende.

Gösta Bohmans beteende mot kvinnor ska dock inte förminska hans storhet som politiker. Det var mycket tack vare honom som Sverige fick borgerliga regeringar efter väldigt många år av socialdemokratisk dominans.

Boken, som bygger på grävjobb i åtskilliga arkiv, är värd att läsas av samhällsintresserade svenskar.

Stockholms Varjehanda ger härmed Lars Tobissons bok om Gösta Bohman fyra stjärnor på skalan 1–5.

Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 28 november 2013.

 

Recension:
Thomas Bodström träffar rätt med sin nya bok "Populisten"

Thomas Bodströms senaste bok, "Populisten" (2013), är den fjärde och avslutande delen i serien om advokaten Mattias Berglund, länskriminalpolisen Susanne Dahlgren och justitieministern Gerd Lundin. De tidigare titlarna är "Rymmaren" (2008), "Idealisten" (2009) och "Lobbyisten" (2010). Hans bok "Inifrån" (2011) handlar om de egna erfarenheterna som justitieminister och oppositions-politiker.

 

Thomas Bodströms senaste bok "Populisten" är mycket bra. Han träffar rätt med en spännande och överraskande intrig. Den har många intressanta trådar som han skickligt knyter ihop i slutet.

Detta är glädjande att konstatera mot bakgrund av att Thomas Bodström fick genomgående dåliga recensioner när han för fem år sedan debuterade som kriminalförfattare med boken "Rymmaren".

Han har således tagit till sig kritiken och lärt sig att skriva bättre.

Thomas Bodström är född 1962 i Uppsala, bor i Nacka, är gift och har fyra barn. Han är advokat och före detta socialdemokratisk politiker samt tidigare justitieminister 2000–2006 och riksdagsledamot 2002–2010.

Med sin unika inblick i Sveriges maktelit ger Thomas Bodström en "skildring av en populism som sprider sig som ett gift i alla läger i media, i politiken och i rätts-väsendet".

Den som vill kan tolka den sympatiske huvudpersonen advokat Mattias Berglund som Thomas Bodströms alter ego och att bokens justitieminister Gerd Lundin anspelar på verklighetens Beatrice Ask (M), som efterträdde Thomas Bodström som justitieminister 2006.

Även bokens statsminister framställs i dålig dager.

Thomas Bodström kan inte motstå frestelsen att nämna sig själv i boken om än i raljanta ordalag:

"Men det här var väl kvarlevor från den där Bodströms olika idiotiska förslag för att stoppa rymningar, tänkte Mattias ...".

Den 394-sidiga boken är lättläst och mycket initierad. Den ges ut av förlaget Norstedts.

Stockholms Varjehanda ger härmed Thomas Bodströms bok "Populisten" betyget fyra stjärnor på skalan 1–5.

Thomas Bodström försörjde sig under studietiden, enligt Wikipedia, som fotbollsspelare bland annat som allsvensk högerback i AIK åren 1987–1989. På fotot från den 20 juni 2010 har han just spelat färdigt för AIK:s veteranlag i en jubileumsturnering med anledning av 80-årsfirande Viggbyholms IK på Hägernäs IP i Täby.


Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 1 oktober 2013.

 


ANNONS


 

Recension:
Fascinerande om svenska pionjärer på Gran Canaria

Omslaget till boken "Pionjärerna" visar ett tidigt färgfoto från sydspetsen på Gran Canaria. Året är sannolikt 1964. Den cirkelformade byggnaden är restaurangen La Rotonda, som var en av de allra första anläggningarna i San Augustín.

 

Den nyligen utkomna boken "Pionjärerna" av Birgitta Frejhagen är så fascinerande och extraordinär att den recenseras på Extrasidan i Stockholms Varjehanda.

Bokens undertitel är "Svenskar och spanjorer ville skapa ett turistparadis på Gran Canaria".

Enligt boken är det 300 000 svenskar som varje år besöker kanarieön Gran Canaria. Men få svenskar känner till att vi svenskar hade en avgörande betydelse när detta turistmål skapades för 50 år sedan.

Entreprenören, styrelseproffset och författaren Birgitta "Gittan" Frejhagen började intervjua svenskar som var med redan på 1960- och 1970-talen. Efter hand blev hon helt fängslad av historien.

I boken berättar hon om de svenskar som vågade tro på en spansk greves visioner om en hel turiststad på den vackra och ödsliga ökenstranden på Gran Canarias sydspets.

Projektet heter Maspalomas Costa Canaria och omfattar bland annat Playa de San Augustín, Playa del Inglés, Maspalomas med El Faro (fyren) och Meloneras.

I första rummet står enskilda människor med vitt skilda erfarenheter och förmågor, framhåller författaren.

Därutöver spelar svenska organisationer och företag en viktig roll i historien om de svenska pionjärerna på Gran Canaria: SAF (med Rocas Rojas och Svenska Re), LO, ABB, SEB, SCA m fl.

I boken publiceras många historiska foton (ofta tagna av amatörer) och intressanta kartor.

På 1950-talet var Maspalomas ett relativt öde stäpplandskap med tomatodlingar och kaktusar. Marken i Maspalomas ägdes sedan 1700-talet av grevefamiljen de la Vega Grande de Guadalupe.

I boken berättas om Bertil Harding som såg till att de allra första svenska charterturisterna kom till Gran Canarias största stad Las Palmas till julen 1957.

Hans företag växte och bytte namn från Kanarie Resor till Hardings Resebyrå. Några av hans första passagerare var Harry Lindquist, Lill-Babs och Pekka Langer.

Grevefamiljen arrangerade en stor internationell arkitekttävling 1960-1961, som satte Maspalomas på världskartan.

Den svenske entreprenören Sven Kviborg (Mörby Centrums byggmästare) byggde sedan bungalowområdet Nueva Suecia (Nya Sverige).

I boken berättas vidare om krögaren Nils Emil Ahlin, som årligen har återkommit till San Augustín sedan 1964, om den spanske krögaren Antonio Santana Miranda, som kärleksfullt kallas Gris-Antonio för att ha arrangerat tusentals grisfester för svenskar, och om många andra intressanta personer med anknytning till Maspalomas.

Ett nutida problem, som belyses i boken, är företeelsen "All Included" hos de stora hotellkedjorna. Många av deras gäster vill inte betala extra för måltider och upplevelser utanför hotellområdet, vilket gör att stora delar av den lokala turistnäringen utarmas.

Boken består av 188 välskrivna sidor och kan varmt rekommenderas till läsning för alla Kanarieövänner.

"Pionjärerna" finns sedan den 20 september 2013 hos den vanliga bokhandeln och hos nätbokhandeln.

Boken finns även på spanska, "Los Pioneros". Förlaget heter Nosdias AB och finns i Huddinge.

Stockholms Varjehanda ger härmed Birgitta Frejhagens bok betyget fyra stjärnor på skalan 1–5.

Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 1 oktober 2013.

 

Premiär för 50
år gamla Stock-
holmsfilmen
Riksdags-
mannamordet

Den cirka sex och en halv minuter långa kortfilmen "Riksdagsmannamordet" spelades in i Stockholm under en solig sommardag år 1963.

Den har under de första 50 åren bara visats i privata sammanhang, men kan numera efter att ha digitaliserats visas offentligt på Stockholms Varjehandas webbplats (klicka här).

Regissör och filmare var den då 20-årige Mac Lennart Lindskog, som bodde i Stockholm men gjorde värnplikten på AUS/S1 i Uppsala.

I filmen medverkar fem lumpar-kompisar (Per Tegnér, Rony Ageby, Ingvar Nordlund, Rolf Lundén och Lars Svenson) samt vännen Peter Arner.

Filmens stora behållning är Stockholmsmiljöerna från 1963.

Filmens handling är ungdomligt enkel och dramatisk:

En riksdagsman med statshemliga papper i dokumentportföljen går ut ur Riksdagshuset. Medan han tittar på vaktparaden som passerar förbi på Norrbro blir han pistolhotad och bortförd i en bil av sovjetiska agenter.

Vid Hötorgscity lyckas riksdags-mannen slå sig fri och fly från bilen. Han jagas springande genom Hötorgscity, förbi Konserthuset, nedför Kungsgatan och fram till Stureplan, där han i en telefonkiosk ringer till en vän om hjälp.

Den sovjetiske agenten hinner dock ikapp, skjuter ihjäl riksdagsmannen i telefonkiosken, rycker åt sig dokumentportföljen och springer därifrån.

Agenten råkar dock i brådskan stöta till en turist och därvid tappa bland annat sitt körkort innan han springer från platsen.

Den vän som riksdagsmannnen ringde till anländer till Stureplan och frågar turisten vad som har hänt. Han får se det tappade körkortet och känner igen den sovjetiske agenten.

De båda männen beger sig till Sovjetunionens ambassad på Villagatan 17 på Östermalm, där de lyckas hindra agenten från att fly in till ambassaden.

Agenten springer i stället över Karlavägen till Humlegården, där han hinns upp av de två männen.

Efter en våldsam kamp med pistol och kniv oskadliggörs agenten och de statshemliga papperen räddas tillbaka i säkra händer.

Om några av skådespelarna i filmen kan i korthet sägas att Per Tegnér (som spelade riksdagsmannen) sedermera blev generaldirektör för den statliga myndigheten Rymdstyrelsen.

Lars Svenson (som spelade turisten) blev sedermera regissör, teaterchef och VD för Helsingborgs Stadsteater.

Peter Arner (som spelade riksdagsmannens vän) blev sedermera professor i medicin vid Institutionen för medicin på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

Publicerat: 2 oktober 2013.

Se Mac Lennart Lindskogs 6 minuter och 34 sekunder korta smalfilm "Riksdagsmannamordet" inspelad i Stockholm 1963 i färg men utan ljud. Klicka här.

 


ANNONS


Kommentera innehållet i Stockholms Varjehanda på företagets Facebooksida!

 

Intressanta nyheter arkiveras här

Här i Nyhetsarkivet ges plats för gamla nyheter, som är värda att sparas.

 

Upplands Väsby kommun
bygger nya centrumet Väsby
Entré med djärv arkitektur

Visionsbild över den planerade djärvt utformade norra bron över spårområdet vid Upplands Väsby pendeltågsstation. En öppen bro som skapar en överblick och kontakt mellan den östra och den västra sidan (till vänster respektive till höger på bilden). Trapporna förbinder bron med torget (Love Almqvists torg) och har placerats centralt i Centralvägens siktlinje. Tillsammans med en gång- och cykelramp (nederst i bild) och en bussterminal med rulltrappor (den långsmala byggnaden till vänster) skapas flera valmöjligheter för gångtrafikanter. Bredvid gång- och cykelrampen ses den delvis överbyggda Väsbyån. Den höga byggnaden till höger är tänkt att bli ett identitetsskapande landmärke för Väsby Entré. Konstnärlig bearbetning av Zaha Hadid Architects.

 

Ett hundratal företrädare för byggbolag, banker, arkitektbyråer och andra intressenter deltog i ett informationsmöte under förmiddagen den 16 juni 2016 i Upplands Väsby för att få veta mer om kommunens hittills största byggprojekt: Väsby Entré.

Upplands Väsby kommun har idag fler än 42 000 invånare. Kommunen har "ett strategiskt läge" mellan Stockholm och Uppsala. Resvägen till Arlanda flygplats rör sig om bara några minuter.

Kommunens centrala delar med Vilundaparkens sportanläggningar, köpcentrumet Väsby Centrum, bostadsområdet Fyrklövern och stationsområdet (det blivande Väsby Entré) ligger ännu mera strategiskt mellan E4 Uppsalavägen och Ostkustbanans järnväg.

Väsbys nuvarande stationsområde för tåg och bussar genomgår en renässans där en modern station, 1 000 nya bostäder och 30 000 kvadratmeter kontor, handel och service i kollektivtrafiknära läge planeras.

Projektet Väsby Entré syftar till att skapa "förutsättningar för en levande stadsdel, en attraktiv station och en stärkt kollektivtrafik".

Fram till år 2026 kommer Upplands Väsby kommun att investera cirka 850 miljoner kronor i Väsby Entré. De samlade investeringarna i projektet beräknas uppgå till ungefär 10 miljarder kronor.

Informationsmötet den 16 juni hölls i multihuset Messingens nya scenrum på Love Almqvists torg 1 och leddes av professor Janne Sandahl. Torget är för övrigt uppkallat efter författaren Carl Jonas Love Almqvist (1793–1866), som periodvis bodde och verkade i Väsby.

Kommunstyrelsens ordförande Mathias Bohman (S) och Väsby Entrés projektchef Anne-Sophie Arbegard informerade inledningsvis om planerna för Upplands Väsby och om Väsby Entrés roll i utvecklingen.

Kommunens tillväxt- och utvecklingschef Gösta Norén redogjorde därefter för Väsby Entré och Upplands Väsbys plats i regionen.

Den arkitektoniska visionen för Väsby Entré var temat för ett anförande på engelska av Craig Kiner, som är senior arkitekt hos Zaha Hadid Architects i London.

Han berättade även hur arvet ska förvaltas efter arkitektbyråns grundare och förgrundsfigur, den världsberömda irakisk-brittiska arkitekten Zaha Hadid. Hon avled nyligen, den 31 mars 2016, i en ålder av 65 år.

Sedan följde två frispråkiga anföranden av professorer från Kungliga Tekniska högskolan (KTH):

Göran Cars, professor i samhällsplanering, talade om Väsby Entré som samhällsbyggnadsprojekt samt sociala, ekonomiska och hållbarhetsmässiga kvaliteter. Han är även känd för sitt arbete med att flytta Kirunas centrala stadsdelar för att möjliggöra utökad gruvbrytning.

Hans Lind, professor i fastighetsekonomi vid KTH, gav sin syn på Väsby Entré som bostadsprojekt, etablerbarhet och roll på bostadsmarknaden.

Sedan var det dags för Väsby Entrés projektchef Anne-Sophie Arbegard att återkomma och berätta mer ingående om kommunens planer för att förverkliga projektet till år 2026. Det blev en introduktion till genomförandestrategin.

Kommunens planarkitekt Anna Silver talade därefter om stadsmässighet och planeringsförutsättningar.

Informationsmötet avslutades med en sammanfattning av Göran Cars och Janne Sandahl.

På plats fanns även Upplands Väsbys kommundirektör Hillevi Engström (före detta arbetsmarknadsminister 2010–2013 och biståndsminister 2013–2014 för Moderaterna) samt kommunens näringslivschef Anders Wink.

FRAMTID: VY FRÅN CENTRALVÄGEN MOT VÄSBY ENTRÉ/STATIONSOMRÅDET. Visionsbild på hur en högre byggnad skapar en tydligare visuellt samband mellan den östra sidan och den västra sidan. Byggnaden signalerar att staden fortsätter på den västra sidan. Konstnärlig bearbetning av Zaha Hadid Architects. Visionsbilden har hämtats från Planprogrammet för Väsby Entré/Stationsområdet, som har godkänts av Upplands Väsbys kommunstyrelse.

NUTID: VY FRÅN CENTRALVÄGEN MOT VÄSBY ENTRÉ/STATIONSOMRÅDET. Detta foto visar alltså samma vy som ovanstående visionsbild. Fotot togs i samband med informationsmötet den 16 juni 2016 i Messingens scenbyggnad till vänster. Till höger ses en del av Väsbyhems pyramidinspirerade byggnad. I bakgrunden (bortom SL-bussen på Love Almqvists torg) skymtar det gamla stationshuset (numera China Thai och Pressbyrån) med det gamla posthuset (numera Pizzeria Stazione) till vänster och det gamla godsmagasinet (numera Magasinet pub) till höger. Dessa tre träbyggnader kommer att flyttas eller rivas.

NUTID: VY FRÅN VÄSBY ENTRÉ/STATIONSOMRÅDET MOT CENTRALVÄGEN. Vy i motsatt riktning jämfört med de två ovanstående bilderna. Vid Love Almqvists torg ses till vänster Väsbyhems hus (en fjärdedels pyramidform) och till höger Messingenhuset (med ett stort M på fasaden). Däremellan Messingens scenbyggnad och ett högt nytt bostadshus (Väsby Fyr). Beslutet att flytta biblioteket och gymnasiet från Väsby Centrum resulterade i att Messingenhuset stod färdigt 2011. Huset rymmer även andra undervisningslokaler, multisporthall, konferensdel, administrationsrum och café/restaurang. Messingenhuset, som tilldelades Stora Samhällsbyggarpriset 2012, har blivit ett betydelsefullt tillskott till stationsområdets och Väsbys utveckling från förort till modern småstad.

Mötesledaren professor Janne Sandahl samtalade på scenen med Upplands Väsbys planarkitekt Anna Silver om Väsby Entrés stadsmässighet och planeringsförutsättningar under informationsmötet den 16 juni i Messingens scenrum.

Interiörbild från multihuset Messingens färgglada entréhall med adress Love Almqvists torg 1 i Upplands Väsby. I huset finns Väsby Nya Gymnasium, Peabskolan, Musikskolan, bibliotek, restaurang, cafeteria, idrottshall, gym, dansstudio, festlokal, konferenslokaler och administrationslokaler. Till höger om trappan ses en tillfällig utställning om Väsby Entré. Messingen har fått sitt namn från tidigare produktion av mässing (koppar legerat med zink) på platsen. År 2009 revs det gamla industriområdet Messingen, där Väsby Verkstäder och Svenska Metallverken en gång höll till. Fotograferat den 16 juni 2016.

Publicerat: 1 juli 2016.

 


ANNONS


 

Täby Galopps efterföljare Bro
Park invigs med fest 19 juni
– premiärloppet reds 1 juni

Den här läktarbyggnaden är huvudbyggnaden på den nya galoppbanan Bro Park. Denna smäckra byggnad i tre våningsplan har karakteristiskt välvda takbågar med invändigt spaljétak. Den bästa utsikten över tävlingsanläggningen har man i bra väder från den övre takterrassen (vid fotots överkant) och i dåligt väder från den undre takterrassen. I denna publika byggnad finns åskådarplatser, restaurang, konferenslokaler, teknikutrymmen m m. Samtliga foton i reportaget är tagna under premiärdagen den 1 juni 2016.

 

Snart är det dags: Efter två års byggande och en investering på en halv miljard kronor kommer galoppbanan Bro Park i Upplands-Bro kommun att invigas med pompa och ståt söndagen den 19 juni 2016.

Anläggningen är Sveriges största satsning på galopp genom tiderna. Bro Park är en helt ny kapplöpningsbana av hög internationell klass, som enligt Svensk Galopp "sätter landets galopptävlingar på världskartan".

Den helt nya galoppbanan Bro Park ligger vid Önsta gård i Upplands-Bro kommun som sista utpost i Stockholms län och nära E18 mot Enköping i Uppsala län.

Efter mer än 50 år på Täby Galopp har galoppsporten i huvudstadsregionen nu fått en ny hemvist i och med att denna toppmoderna anläggning öppnade portarna för premiärtävlingar den 1 juni 2016. Premiärdagen fungerade som en generalrepetition inför invigningsdagen.

Invigningsdagen den 19 juni på Bro Park planeras bli en stor fest för alla åldrar. Kapplöpningarna kommer självfallet att stå i centrum för underhållningen.

Några av årets viktigaste löpningar kommer att ridas: Stockholms Stora Pris (Gr3) (1 200 000 kronor), Zawawi Bro Park Vårsprint (L) (400 000 kronor) och de två klassiska löpningarna Dianalöpning (800 000 kronor) samt Jockeyklubbens 2000 Guineas.

Den beridna högvakten finns på plats under dagen. Det kommer att ridas fyra ponnylopp. För de små besökarna finns ponnyridning och ett lekområde.

Under dagen kommer alla, som vill vara med, att tävla i "Best Dressed". Dagens jury består av Martina Bonnier, chefredaktör för Damernas Värld, och designern Lars Wallin. Förstapriset är en exklusiv resa till Abu Dhabi för två personer i november. Under resan får vinnaren göra ett besök på Abu Dhabis galoppbana som shejkens gäst.

För att sätta galoppsporten i extra fokus på invigningsdagen anordnas dessutom en internationell jockeyturnering med flera av världens bästa kvinnliga jockeys.

Den nya galoppbanan Bro Park skiljer sig från Täby Galopp i många avseenden. Trots att den nya markytan är betydligt större har man valt att bygga en mindre läktare för att ge en bättre upplevelse under loppen.

Den totala arean är 186 hektar. Det kan jämföras med Täby Galopps 52 hektar. Bro Park är således ungefär tre och en halv gånger större än Täby Galopp.

En annan skillnad är att på Bro Park ligger den 30 meter breda gräsbanan utanför dirttrackbanan ("sandbanan"), vilket har föregåtts av mycket diskussioner. Mellan gräsbanan och dirttrackbanan ligger en smal asfaltväg som är avsedd för kamerabilar och ambulanser.

Den oregelbundna banovalen har en omkrets på cirka 2 000 meter. Omkretsen är cirka 400 meter längre, kurvorna vidare och den 30 meter breda gräsbanan har hamnat närmast publiken. Gräsbanan är cirka 2 100 meter och dirttrackbanan är cirka 1 900 meter runt om.

Flera av startplatserna finns i direkt anslutning till läktarbyggnaden.

På Bro Park finns möjligheter att arrangera andra sporter och evenemang.

I Sverige finns det tre anläggningar med regelbundna galopptävlingar: Bro Park, Göteborg Galopp och Jägersro Galopp (i Malmö). Dessutom finns Gärdet i Stockholm för Nationaldagsgaloppen den 6 juni varje år och Strömsholm i Hallstahammars kommun för Svenskt Grand National den 11 juni i år.

Dennis Madsen (till vänster), Svensk Galopps sportchef, guidade runt på Bro Park under pressvisningen strax före premiärtävlingarna den 1 juni. Här ses en del av restaurangavdelningen med stora glasade ljusinsläpp. Krögare på Bro Parks restaurang är systrarna Carina Brydling och Ulrika Brydling. De har deltagit i olika tävlingssammanhang, bland annat i Kocklandslaget där Ulrika deltog 2005–2008. Hon var då med och tog silver i World Cup 2006 och brons i OS 2008. Tillsammans med Ulrikas man Jörgen Calmsund har systrarna drivit Restaurang Marmite i Åre i nästan tio år. Systrarna drev även Restaurang Brydling på Åhléns i Stockholm. I pressvisningen välkomnades deltagarna av Svensk Galopps VD Ulf Hörnberg.

Från den övre takterrassen har man fin utsikt över tävlingsanläggningen på Bro Park. Till vänster ses vågrumsbyggnaden med sedumtak, i mitten ledvolten med plats för vinnarcirkeln och till höger själva tävlingsbanorna. Lägg märke till att gräsbanan ligger utanför dirttrackbanan till skillnad från Täby Galopp där det var tvärtom. I bakgrunden till vänster skymtar en av bilparkeringarna.

Svensk Galopp informerar om att på tävlingsdagar ska hästarna finnas på plats och ledas runt i ledvolten före löpningen. I ledvolten finns en ringmaster som ser till att hästarna går i rätt ordning och är där i tid. Den som leder hästen kallas träckare och är den som tar hand om hästen både före och efter loppet. När ringmastern ringer i klockan skall ryttarna sitta upp. Hästarna cantrar (galopperar långsamt) framför publiken fram till startboxarna.

Starttillstånd meddelas av speakern. Sedan är det startern och startboxpersonalen som ansvarar för ilastningen av hästarna. Efter loppet går det vinnande ekipaget med tränare och ägare in i vinnarcirkeln, där de hyllas och tar emot blommor och hederspriser. De vinnande hästägarna får därefter skåla i bubbel.

Vågrumsbyggnaden på Bro Park är i första hand avsedd för tävlande och funktionärer. På fotot ses en av veteranerna från Täby Galopp, Sten Bugge, sortera utrustning i facken och skåpen.

Så här ser det ut inne i ett av Bro Parks omklädningsrum med bänkar och skåp för jockeys. Intill finns bastu, duschrum och toalettrum. Jockeyn med tatuering på armen är brasilianaren Elione Chaves, som uppges vara regerande internationell championjockey. Det blev även han som strax efter fotograferingen vann det historiska första loppet på Bro Park.

Tävlingarna på banorna utanför fönstret övervakas av den lokala galoppdomstolen i vågrumsbyggnaden. Den lokala galoppdomstolen, här under ordförandeskap av Björn Eklund (vid bordsändan) kontrollerar och övervakar om det sker några trängningar och störningar under loppet. Det är till Galoppdomstolen som tränaren protesterar om ordningsföljden i mål anses ha påverkats av vårdslös ridning. Det är måldomaren som med hjälp av en målkamera avgör ordningsföljden i mål. Innan resultatet blir offentligt ska ryttarna med utrustning kontrollvägas hos vågkontrollanten.

På Bro Park byggs nya moderna galoppstallar. Stallområdet ligger åtskilt från tävlingsbanan men ändå i nära anslutning. Här ses tränaren Roy Kvisla i Kvisla Racings stall. Hästboxarna är större än vanligt: 3,5 x 3,5 meter. Stallgången är 3,6 meter bred. Hela stallet är öppet upp till nock med öppningsbara längsgående takfönster. Alla hästar har egna öppningsbara fönster.

Boxfronterna består av plastplank och galler med en boxdörr som saknar överliggare för att förhindra eventuella skallskador. På boxfronterna finns även foderkrubbor. Värmesystemet i stallet utgörs av golvvärme i stallgången. Till varje stall hör ett servicehus med omklädningsrum, toalett, pentry, kontor, tvättrum, torkrum och spolbox samt en skrittmaskin, framgår det av Svensk Galopps information..

Alla hästar som startar i offentliga löpningar måste ha en licensierad tränare som ansvarar för hästen. Ansvaret är mångfacetterat och gör att tränarens roll är väldigt central inom galoppsporten. Svensk Galopp är licensgivare i Sverige och ställer ett stort antal krav på tränare: Kunskapsmässiga, ekonomiska och praktiska.

Man skiljer på professionella tränare som huvudsakligen tränar hästar som ägs av andra och amatörtränare som tränar egna eller familjens hästar i första hand. Professionella tränare har oftast minimum 12–15 hästar i sin vård upp till maximum 40–50 hästar. Amatörtränare har oftast ett fåtal hästar i sin verksamhet.



VIDEO (34 sekunder). Det första officiella tävlingsloppet på Bro Park var "Upplandlöpning" på premiärdagen den 1 juni 2016 klockan 12.20. Hästen Proud Possibility med den brasilianske jockeyn Elione Chaves och tränaren Niels Petersen, Norge, skrev in sig i historieböckerna genom att vinna loppet. Speakern David Crona (som ses och hörs i videon) refererade det historiska loppet under ganska primitiva förhållanden ute bland åskådarna på den övre takterrassen.

Publicerat: 11 juni 2016.

 


ANNONS


 

Festligt i Kungsträdgården
när Stockholm firar
Eurovision Song Contest

Det 81 meter höga tillfälliga utsiktstornet med roterande plattform 72 meter uppe i luften är en extra attraktion i stockholmarnas centrala folkpark Kungsträdgården ("Kungsan"). City Sky Liner från Tyskland är placerad i Eurovision Village mellan den 29 april och 22 maj. Skylinern erbjuder en 360-graders panoramautsikt, är tillgänglig för rullstolsburna, tar 60 personer åt gången och kostar 100 kronor för vuxna och 80 kronor för barn. Fotograferat den 10 maj 2016.


VIDEO (Observera: Långt videoklipp på 3 minuter och 6 sekunder): Upplev Stockholms Varjehandas video från den uppåtgående och roterande plattformen i utsiktstornet City Sky Liner med fascinerande panoramavy över hustaken i centrala Stockholm. Två minuter och 14 sekunder in i videon hörs för övrigt en märklig uppgift från speakerrösten inne i plattformen: "... Riddarhuset, tidigare mötesplats för den svenska adeln". Riddarhuset är som bekant fortfarande mötesplats för den svenska adeln. Filmat den 10 maj 2016.

 

Det råder feststämning i centrala Stockholm. Staden är värd för Eurovision Song Contest (ESC) 2016 tillsammans med SVT och EBU. I Kungsträdgården har arrangörerna uppfört "Eurovision Village", som under försommarperioden 6–14 maj 2016 är allmänhetens officiella festivalplats i Stockholm med anledning av den stora meloditävlingen i Globen.

I Eurovision Village erbjuds stockholmare och det ökande antalet turister musik, framträdanden, mat, dryck och aktiviteter. På gångavstånd från Kungsträdgården ligger Skeppsbron i Gamla stan med Euro Fan Café och EuroClub.

Eurovision Village i Kungsträdgården är den stora festplatsen för stockholmare och tillresta. Från två scener bjuds det på underhållning. Runt om i parken blir det en rad prova-på-aktiviteter. På den stora scenen (som ses i bakgrunden) ligger tonvikten på liveframträdanden och specialarrangerade shower. På den nya scenen Dammen (utanför bilden och under det temporära taket på fotot) är det DJs och klubbkvällar. Scenen Dammen har fått sitt namn från Kungsträdgårdens vattendamm, som för tillfället delvis har överdäckats med lilafärgade gångstråk. Fotograferat den 10 maj 2016.

 

Det kommunala bolaget Stockholm Vatten AB bjuder allmänheten på gratis dricksvatten från några tillfälliga vattenkranar i Stockholm. Här ses ett sådant kranvattenställe på Jakobs torg vid S:t Jacobs kyrka intill Kungsträdgården. Fotograferat den 10 maj 2016.

Publicerat: 14 maj 2016.

 


ANNONS


 

Kungliga Musikhögskolans nya byggnader ska bli central mötesplats för musiklivet

Kungliga Musikhögskolans nya byggnader ligger i hörnet av Valhallavägen och Lidingövägen på Östermalm i Stockholm. I förgrunden ses Stockholms Stadions område med skylten som aviserar att Damallsvenskans match mellan Djurgården och Rosengård spelas där den 20 april. Fotograferat den 19 april 2016.

På det här fotot ses Kungliga Musikhögskolans tre byggnader. AIX Arkitekter beskriver dem så här: "Med en huvudbyggnad i guldskimrande glasskrud får skolan en tydlig identitet som lockar till interaktion. Denna samsas med en stramare, långsmal sidobyggnad med entré till campus via en portik. Tillsammans inlemmar dessa byggnader stallanläggningen och bildar en helhet där det gamla och nya berikar varandra". Huvudingången i glashuset till höger har adressen Valhallavägen 105. Alldeles i närheten ligger tunnelbanestationen Stadion. Fotograferat den 19 april 2016.

 

Det statligt ägda fastighetbolaget Akademiska Hus anordnade den 19 april en pressvisning av nya Kungliga Musikhögskolan (KMH) på KTH Campus i Stockholm. Syftet är att KMH ska bli en central mötesplats för musiklivet.

Förhandsvisningen beskrivs som "en unik chans att för första gången besöka denna efterlängtade byggnad som efter decennier av planering nu står klar. Här har ett nytt musikcentrum skapats för såväl studenter, lärare och allmänhet med plats för utbildning, vetenskaplig och konstnärlig forskning samt ett stort utbud av konserter".

Akademiska Hus har investerat cirka 800 miljoner kronor i de 21 600 kvadratmeter stora lokalerna, som kombinerar nyskapande arkitektur med de kulturminnesskyddade stall- och ridhusbyggnaderna på tomten.

På pressträffen medverkade Sten Wetterblad, regiondirektör för Akademiska Hus Region Stockholm, Erik Westin, ställföreträdande regiondirektör för Akademiska Hus Region Stockholm, och Cecilia Rydinger Alin, rektor för KMH.

De berättade om framväxten och betydelsen av det nya campusområdet där "nästa generations musiker och världsstjärnor skapas".

Den guidade rundvandringen genom de nya lokalerna leddes av biträdande projektledaren Mattias Ericsson, Akademiska Hus.

Verksamheten uppges flytta in i nya Kungliga Musikhögskolan efter sommaren 2016, då även invigningen sker.

Arkitektkontoret AIX Arkitekter AB på Hudiksvallsgatan i Stockholm berättar att uppdraget har sysselsatt en stor del av personalen under mer än tio år. "Projektet är oerhört komplext och omfattar två huskroppar förbundna med det byggnadsminnesmärkta före detta stallet" (som tidigare tillhörde Swartlings ridskola).

Byggnaderna innehåller fler än 200 individuellt isolerade övningsrum och fyra publika konsertsalar, alla med olika akustiska egenskaper i en befuktad miljö för att gynna instrument och röster. Förväntningarna är höga: En ny kulturscen för Sverige, en musikhögskola i världsklass.

Den stora glasade huvudbyggnaden med entré mot Valhallavägen inrymmer konsertsalar, övningsrum, datorsalar, studios med kontrollrum, undervisningsrum, administration m m.

I byggnaden som löper längs med Lidingövägen finns bland annat övningsrum, körsal, studenternas experimentscen och studentkårslokaler.

Det byggnadsminnesförklarade forna stallet blir KMH:s nya bibliotek. Den välkända Gula villan har flyttats till ett läge bakom det forna ridhuset. Gula villan och ridhuset ligger utanför KMH:s verksamhet.

Musikhögskolan har delvis varit placerad på samma tomt sedan 1956, då den flyttade in i nybyggda lokaler. 1971 övertogs dessutom de bakomliggande lokalerna från Högre allmänna läroverket Statens Normalskola, vars gula tegelbyggnader kommer att rivas för att ge plats åt bostadshus.

Generalentreprenör för KMH-bygget är NCC.

Kungliga Musikhögskolans rektor Cecilia Rydinger Alin informerade på pressvisningen den 19 april i det forna stallet om framväxten av musikhögskolans toppmoderna anläggningar.

Den byggnadsminnesförklarade stallanläggningen med bevarade hästbitna originalpelare av trä blir platsen för musikhögskolans nya bibliotek. Fotograferat under pressvisningen den 19 april 2016.

Musikhögskolans stora och ljusa entréhall är avlång och har högt i tak. Här finns ingångar till konsertsalar till höger. Längre bort finns plats för en restaurang. Allra längst borta skymtar genom glasfönstren det forna läroverket Statens Normalskolas gula tegelbyggnad, som kommer att rivas för att ge plats åt bostadshus. Fotograferat den 19 april.

Ett av musikhögskolans karaktärsrum med "skyltfönster" mot Valhallavägen och Lidingövägen är denna körsal. Mitt på golvet står en ouppackad orgel. Fotograferat den 19 april.

Publicerat: 1 maj 2016.

 


ANNONS


 

30 år efter mordet på Olof Palme: Nya tips ger heta spår!


VIDEO (25 sekunder). Polisens och Åklagarmyndighetens pressträff den 25 februari 2016 i Polishusets 200-sal om mordet på Olof Palme var ett uppsamlande informationstillfälle om mordutredningen. Pressträffen leddes av vice riksåklagaren och förundersökningsledaren Kerstin Skarp. Till vänster ses Palmegruppens spaningsledare Dag Andersson. Till höger ses Palmegruppens chef Hans Melander. Mordutredningen som ännu pågår efter 30 år beskrivs som en av världens största. Fortfarande kommer det in två–tre nya tips per vecka till Palmegruppen.

 

För 30 år sedan, fredagen den 28 februari 1986 klockan 23.21, sköts statsminister Olof Palme (S) till döds av en man på Sveavägen i centrala Stockholm. Mordet på Sveriges regeringschef är fortfarande ouppklarat.

I samband med årsdagen av mordet bjöd Åklagarmyndigheten och Polisen in till en pressträff torsdagen den 25 februari 2016 klockan 14 för att lämna information om utredningen.

I pressträffen medverkade förundersökningsledare Kerstin Skarp från Åklagarmyndigheten samt chefen för Palmegruppen Hans Melander och spaningsledaren Dag Andersson från Polisen.

Tillsammans gav de en övergripande tillbakablick och nulägesbild av utredningen. I anslutning till pressträffen fick media (däribland Stockholms Varjehanda) besöka Palmearkivet, som ligger långt nere i Polishuset med adress Polhemsgatan 30 på Kungsholmen i Stockholm.

Statsminister Olof Palme, hans hustru Lisbeth och sonen Mårten med flickvän hade varit på biografen Grand på Sveavägen och sett filmen "Bröderna Mozart". Efteråt gick makarna Palme till fots cirka 350 meter längs Sveavägen.

Vid "Dekorimahörnet" i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan kom en man upp bakom paret och avlossade två skott. Det ena dödade Olof Palme och det andra skadade Lisbeth Palme.

Flera vittnen såg sedan gärningsmannen springa in på Tunnelgatan och uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Några personer mötte en springande man på David Bagares gata.

Den "fantombild" som skapades utifrån vittnesuppgifter har gett närmare 8 000 tips. Fantombilden visar förmodligen dock inte gärningsmannen, framhöll Polisen på pressträffen den 25 februari 2016.

Mordet skakade Sverige. Utredningen är Sveriges i särklass största och kanske världens mest omfattande, enligt Polisen. Utredningen har genererat flera hundra hyllmeter material bestående av vittnesförhör, utredningsdokument, tidningsklipp m m. Utredningen jämförs i storlek med utredningarna om Lockerbie-attentatet och mordet på president John F Kennedy.

Regeringen har beslutat att mordutredningen ska fortsätta. De poliser som arbetar med mordutredningen kallas Palmegruppen. Gruppen består av sex personer. Sedan 2012 är Hans Melander gruppchef. Han har även andra uppgifter utöver utredningen, men övriga i gruppen arbetar heltid.

Förundersökningsledare är vice riksåklagare Kerstin Skarp. Hon har arbetat med utredningen sedan 1997.

Dagen efter mordet på statsministern, den 1 mars 1986, hittades den ena kulan på trottoaren på Sveavägens västra sida, söder om Tunnelgatan. Kulan antogs vara den som skadade Lisbeth Palme. Dagen därpå, den 2 mars, hittades den andra kulan på trottoaren på Sveavägens östra sida. Det var kulan som antogs ha dödat Olof Palme. En teknisk så kallad blyisotopisk undersökning bekräftade senare att det var kulorna som hade träffat makarna Palme.

Kulorna kom från en revolver med kaliber .357 Magnum. Det är inte klarlagt exakt vilken typ av revolver mördaren använde. Det finns sju möjliga fabrikat, enligt Polisen: Smith & Wesson, Ruger, Taurus, Kassnar, Escordin, Llama och Ruby.

Det vapen som har fått mest uppmärksamhet i media och som polisen har undersökt är det så kallade Mockfjärdsvapnet. Det tros ha använts vid ett par rån, bland annat i Mockfjärd, och hittades i Djursjön i november 2006.

En kula som anträffades i samband med Mockfjärdsrånet var av samma sort och hade samma blyisotopsammansättning som kulorna som hittades på Sveavägen. Vapnet var i dåligt skick och det har därför inte gått att säga om det var samma vapen som användes vid mordet på Sveavägen, enligt Polisens webbplats.

Polisen har följt flera olika spår (eller "avsnitt" som Polisen själv säger) för att hitta den eller de som mördade Olof Palme. Några kända spår/avsnitt är:

• PKK-spåret. En kurdisk organisation som i Sverige är klassad som terrororganisation.

• 33-åringen. Viktor Gunnarsson, en vapenfixerad man som var kritisk mot Palme och som befann sig på den närliggande Kungsgatan den aktuella kvällen. Han var anhållen för mordet men blev frisläppt före rättegång. Sedermera skjuten till döds i USA.

• Polisspåret. Ett antal olika tips om att polisen som grupp eller enskilda polismän skulle ha varit inblandade.

• Sydafrikaspåret. Att det var sydafrikanska säkerhetstjänsten som stod bakom mordet på grund av Olof Palmes kamp mot den dåvarande apartheidregimen. Nya tips från en svensk diplomat och från den svenska biståndsmyndigheten Sida gör att Sydafrikaspåret fortfarande är intressant för Palmegruppen.

• Brottsplatsen/Walkie-talkie. Ett 80-tal vittnen har sett okända personer tala i walkie-talkies i närheten av brottsplatsen. Walkie-talkie är en handhållen kommunikationsradio och ett slags föregångare till mobiltelefon, som inte fanns på den tiden. Polisen vill kunna identifiera dessa okända personer.

• Christer A. Inte lika uppmärksammat spår som de ovanstående, men ändå kommenterat ganska ingående av Palmegruppens spaningsledare Dag Andersson under pressträffen den 25 februari 2016. Christer Andersson bodde inom promenadavstånd från brottsplatsen och ogillade Palme-regeringens skattepolitik. Som medlem i en skytteklubb hade han licens för en revolver av typen Smith & Wesson, men lät inte Polisen provskjuta den. Revolvern ska han, enligt egen utsago, ha sålt till en okänd man. Christer Andersson begick självmord 2008 genom att skjuta sig i bröstet när polismän kom till hans lägenhet.

På tidigt stadium fanns den allt mer beryktade Christer Pettersson med i utredningen. Han blev utpekad av Lisbeth Palme. Det anses styrkt att han var utanför biografen Grand vid den aktuella tidpunkten.

1989 blev Christer Pettersson fälld av en oenig Stockholms tingsrätt och sedan friad av en enig Svea hovrätt. 1997 inlämnade riksåklagaren en resningsansökan till Högsta domstolen som avvisade målet. Christer Pettersson avled 2004. Han är alltså den enda person som har friats för Palmemordet av en domstol.

En lagändring 2010 gjorde att mordet på Olof Palme och andra allvarliga brott inte har någon preskriptionstid, alltså slutdatum för när en gärningsman kan dömas för brottet. Tidigare preskriberades den typen av allvarliga brott efter 25 år.

Ett förvånansvärt stort antal personer, minst 133 stycken, har erkänt sig skyldiga till Palmemordet. De har emellertid kunnat avföras från utredningen.

– Det är klart att det är otillfredsställande i utredningsarbetet och för samhället i stort att det har gått 30 år och att det fortfarande inte är löst. Vår absoluta målsättning är att det ska gå att lösa, säger Kerstin Skarp i ett pressuttalande.

Palmegruppens målsättning är förstås att lösa Palmemordet. Som delmål vill gruppen utesluta påstådda gärningsmän, bearbeta inkommande tips, gå igenom intressanta uppslag på nytt, "modernisera" utredningen och vårda materialet.


VIDEO (41 sekunder). Palmegruppens chef Hans Melander redogjorde på pressträffen för de två anträffade Magnum-kulorna på Sveavägen och för tänkbara revolvrar av inte mindre än sju olika fabrikat.

 

Ring och tipsa Palmegruppen

På 30-årsdagen av mordet sätter sig de sex medarbetarna i Palmegruppen och svarar i en tipstelefon. Dit kan den som har information om händelsen ringa för att lämna tips på telefonnummer 114 14 klockan 14–22 söndagen den 28 februari 2016, uppger Polisen.

Förhoppningen är att ny information ska komma in som kan leda utredningen framåt. Flertalet av de upplysningar som brukar komma in är dock kända sedan tidigare eller till och med redan avfärdade.

– Många tips bygger på fantombilden som figurerade i början av utredningen. Mannen på bilden har troligtvis inget med mordet att göra, men bilden har etsat sig fast i folks medvetande. Bilden gick ut väldigt snabbt och stort. Och det blev väldigt fel. Men vi hoppas att tipstelefonen ska ge några guldkorn, säger Palmegruppens chef Hans Melander.

För att få ett genombrott i utredningen står mordvapnet högst uppe på önskelistan, även om det bara skulle vara en del i ett stort pussel.

Palmeutredningen är idag Sveriges största med flera hundra hyllmeter material. Det omfattande materialet ställer höga krav på personerna som arbetar med det. Varje litet uppslag är som en egen utredning i sig. Trots att ingen misstänkt gärningsman eller vapen finns att tillgå är utredningen högst aktiv, enligt Polisen.


VIDEO (65 sekunder). Palmegruppens spaningsledare Dag Andersson berättade bland annat om "avsnittet Christer A" på pressträffen den 25 februari 2016. Detta spår handlar om Christer Andersson, som inte lät Polisen provskjuta hans revolver och som senare sköt ihjäl sig själv. Spaningsledaren Andersson nämner här i videoklippet sin namne vapeninnehavaren Andersson enbart vid förnamn ("Christer").

Palmegruppens ledare Hans Melander vid ett foto som togs på Arlanda flygplats klockan 10 den 1 mars 1986 dvs knappt elva timmar efter mordet på Olof Palme. Den inringade personen antas vara en sydafrikansk agent, vars identitet man fortfarande inte har lyckats få bekräftad.

Palmearkivet finns innanför denna bastanta säkerhetsdörr och gallergrind i Polishusets källare på Kungsholmen i Stockholm. Mannen på fotot är Polishusets guide för de fotografer, filmare och journalister som fick besöka Palmearkivet i samband med pressträffen den 25 februari 2016.


VIDEO (31 sekunder). Så här ser det ut i Palmearkivet nere i Polishusets källare. Utredningsmaterialet fyller nästan 250 hyllmeter. Därav består 11 hyllmeter av ljud- och videoupptagningar. Antalet personer som har hörts om Palmemordet uppgår till mer än 10 000 stycken. I arkivet finns mer än 87 000 persondokument. Någon har räknat ut att det skulle ta cirka nio år att läsa igenom materialet och då krävs vana av juridiska texter. Många privatspanare och författare vill ta del av materialet. Palmegruppen får lägga mycket tid på sekretessprövningar. Mannen som presenterar Palmearkivet på videon är kriminalinspektör Lennart Gustafsson. Han är en av Palmegruppens utredare och har arbetat som det ända sedan mordåret 1986. Snart går han i pension.

Publicerat: 27 februari 2016.

 


ANNONS


 

KTH Arkitekturskolan fick
priset som årets bästa
byggnad i Sverige 2015

Arkitekturskolans nya byggnad med huvudingång här från Osquars backe på Kungliga Tekniska Högskolans campus i Stockholm har en fasad vars ramverk består av rostrött stål. Stålet har oxiderats i fabrik. Den roströda färgen är en modern anpassning till de äldre husens brunröda tegelarkitektur, som har blivit något av ett signum för KTH. Stora fönsterytor ger rikligt insläpp av dagsljus.

 

Arkitekturskolan, som är en del av Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, flyttade hösten 2015 från Sveriges fulaste och mest utskällda hus till Sveriges finaste och mest lovordade hus i år.

Den gamla och delvis eldhärjade betongkolossen från slutet av 1960-talet (i brutalism-stil) ligger kvar på Östermalmsgatan 26 vid Engelbrektskyrkan. Den nya byggnaden med modern rostfärgad stålfasad ligger på Osquars backe 5 på KTH Campus vid Valhallavägen och Östra station.

2015 års vinnare av Sveriges Arkitekters prestigefyllda Kasper Salin-pris blev således KTH Arkitekturskolan i Stockholm vid Arkitekturgalan den 19 november. Ansvarig arkitektbyrå är Tham & Videgård Arkitekter genom duon Bolle Tham och Martin Videgård, som dessutom har studerat just vid KTH. Priset delas ut varje år till årets bästa byggnad i Sverige.

En jury bestående av fyra erfarna arkitekter besökte ett 20-tal nyligen färdiga byggprojekt innan den valde ut de fyra som nominerades. Förutom Arkitekturskolan var de nominerade Malmö Live, bastun i Frihamnen och brf O'hoj i Västra hamnen i Malmö.

Juryns motivering till årets vinnare av Kasper Salin-priset lyder enligt Sveriges Arkitekters pressmeddelande så här:
Arkitekturskolan läggs till staden som ett nytt lager och tidsuttryck så att helheten blir bättre och en kulturhistoriskt intressant miljö höjs. Kasper Salin-priset 2015 går till en kompromisslöst samtida byggnad. Den tar utgångspunkt i sin omgivning och relaterar till den, tydlig i sin egen karaktär som tillskott bland kulturbyggnader.

Juryn har bestått av arkitekt SAR/MSA Magnus Månsson (ordförande), koncernchef för arkitektkontoret Semrén + Månsson, arkitekt SAR/MSA Björn Siesjö, stadsarkitekt i Göteborg, arkitekt MSA Petra Gipp, VD för Petra Gipp Arkitektur, och arkitekt SAR/MSA Henrik Rundquist, VD för arkitektkontoret Rundquist.

Arkitekturskolans byggherre är Akademiska hus. Byggentreprenören är PEAB.

Den 12 oktober 2015 invigdes byggnaden. Kostnaden för det 8 800 kvadratmeter stora bygget uppgår till drygt 400 miljoner kronor.

En ny framsida för hela KTH: I anslutning till Arkitekturskolans nya byggnad vid Osquars backe (lite till höger om mitten i bilden) har även entréplatsen för KTH Campus utvecklats. De tre öppningarna i den röda KTH-byggnaden har fått nya dörrar in till sin entréhall och ett nytt café. Inomhus finns en ny bredare trappa med sittgradänger som leder upp till den övre entréhallen. Där finns infocenter, servicekontor för studievägledning och IT-support. Gatan till vänster på fotot är Drottning Kristinas väg, som är huvudgatan i campusområdet.

I Arkitekturskolans entréplan (plan 1) finns en öppen central hall för utställningar och andra publika aktiviteter. Denna foajé kallas "Amöban" eftersom den påminner om en amöba på arkitektritningen. De lättare väggarna är klädda i ljust trä (furu). Hallen länkar till dubbelhöga ateljéer/auditorier, datasalar och verkstäder, som skymtar bakom inomhusfönstren på fotot. I entréhallen kan man på vissa platser få "höra röster". Denna diskreta överraskning uppges komma från det osynliga ljudkonstverket "An imagined city" av Jonas Dahlberg. På plan 2 som är ett mezzaninplan (med de tre dubbelhöga ateljéerna på plan 1) finns kontor, servicefunktioner, mötesrum och pentry för skolans forskare och doktorander. På plan 3, 4 och 5 ligger ritsalarna (student studios) med tre meter i takhöjd och med möjlighet till indelning i mindre rumsformationer. I anslutning till administrationens kontor på takvåningen (plan 6) finns takterrasser. I källarplanet (plan 0) finns toaletter och VVS-anläggningar.

Den nya Arkitekturskolans entréplan (plan 1) övergår på byggnadens baksida till att bli en suterrängvåning med en liten gård (i förgrunden på fotot). Den moderna byggnaden blandas med äldre KTH-byggnader (i bakgrunden).

Arkitekturskolans trapphus sett nedifrån. Bilden kan ge intryck av ett optiskt konstverk, men den visar den spiralformade trappan fotograferad från källarplanet (plan 0) upp mot taket på den översta våningen (plan 6).

Arkitekturskolans trapphus sett uppifrån. På den här bilden syns själva trappan tydligare med belysta trappsteg, ledstång och betongvägg.

Samtliga foton i detta reportage om Arkitekturskolan är tagna den 2 december 2015.
Publicerat: 7 december 2015.

 


ANNONS


 

Historisk vändpunkt
för Försvarsmakten med
repetitionsutbildningen

 

I pressvisningen av Amfibieregementets repetitionsutbildning på Berga vid Hårsfjärden i Haninge kommun den 24 november 2015 medverkade från vänster kapten Mikael Gärdström (som är ansvarig för repetitionsutbildningen och som till vardags är chef för underhållskompaniet), överstelöjtnant Anders Åkermark (som är ställföreträdande bataljonschef) och major Kristina Swaan (som är informations- och presschef). Reportaget bygger på information från dessa tre officerare och från Försvarsmaktens webbplats. Samtliga foton och videon i reportaget är tagna av Stockholms Varjehanda den 24 november.

 

November 2015 innebär en viktig vändpunkt för den svenska försvarsmakten. För första gången på många år återupptogs då repetitionsutbildning för krigsplacerade. I denna omgång repetitionsutbildas sammanlagt 400 soldater vid sex förband nämligen P 4 (Skaraborgs regemente), I 19 (Norrbottens regemente), Amf 1 (Amfibieregementet), F 21 (Norrbottens flygflottilj), Ledningsregementet och Trängregementet. Nästa omgång av repetitionsutbildning sker i maj 2016.

Bakgrunden till vändpunkten i november 2015 är att regeringen den 11 december 2014 beslutade att ge Försvarsmakten rätt att kalla in krigsplacerad personal till repetitionsutbildning med stöd av pliktlagen.

Anledningen till regeringens beslut var det osäkra läget i omvärlden och nödvändigheten att upprätthålla krigsförbandens operativa förmåga.

Den 23 november 2015 ryckte 75 män och en kvinna in för att under tio dagar, dvs fram till och med den 2 december, genomföra repetitionsutbildning på Amfibieregementet Amf 1 på Berga i Haninge kommun söder om Stockholm.

Det är drygt tio år sedan som huvuddelen gjorde sin värnplikt som stridsbåtschef eller stridsbåtsförare. Nu under repetitionsutbildningen sätter de sig på nytt bakom spakarna för att med uppdaterade kunskaper framföra en stridsbåt.

Redan nästa år, 2016, är det dags för nästa repetitionsutbildning med målsättningen att tillsammans med krigsförbandet delta i den stora Försvarsmaktsövningen år 2017 (FMÖ 2017).

De 76 krigsplacerade personerna delades in i tre plutoner för att optimera utbildningen under den tio dagar långa tjänstgöringen. En pluton fick ganska omgående återse sina stridsbåtar. Redan den andra dagen genomfördes praktiska navigationsövningar.

Samtidigt genomförde en annan pluton skyddstjänstövningar i form av hur man tätar läckor, länsar, livräddar och hur livflottar och flytvästar fungerar. Den tredje plutonen inledde med teoripass om lagar och förordningar kopplade till båt- och fartygstjänst.

Amfibieregementet är en ganska ny företeelse. Den 26 oktober 2015 var det exakt 15 år sedan som personal tjänstgörande på Vaxholms Kustartilleriregemente, KA 1, stod uppställda på borggården på Vaxholms kastell en blåsig och regnig dag för att delta i firandet av Amfibiekårens bildande.

Från början fanns det fem Kustartilleriregementen utplacerade längs Sveriges kust, KA 1 i Vaxholm, KA 2 i Karlskrona, KA 3 på Gotland, KA 4 i Göteborg och KA 5 i Härnösand. Efter flera försvarsbeslut återstod KA 1 och KA 4, som senare ombildades till Amf 1 och Amf 4.

Efter ytterligare försvarsbeslut återstår numera endast ett amfibieförband, Amfibieregementet, Amf 1. Efter försvarsbeslutet 2004, avvecklades verksamheten i Vaxholm och utvecklades på Berga i Haninge söder om Stockholm. Förbandet har varit etablerat tio år på Berga.

Amfibieförband verkar där vatten möter land och fungerar som länken mellan sjö- och arméstridskrafter. Förbandet har med olika vapensystem förmågan att verka i fyra dimensioner; under och på vattenytan samt på land och i luften.

För att uppnå kontroll används kontrollerbara minor, robotsystem, granatkastare och andra vapensystem. Med hjälp av snabbgående båtar såsom stridsbåtar, trossfärjor och svävare uppnår förbandet en god rörlighet.

De här stridsbåtarna är av typen Stridsbåt 90H. De är i första hand avsedda för spaning och snabb transport av trupp och materiel, men kan även sättas in vid strid i skärgårdsmiljö. "H" i namnet betyder "halv" och syftar på att en halv pluton (18 man) i full stridsutrustning får plats i båten. Eller tre ton vapen eller annan utrustning.

Det finns även en HS-version för internationella insatser, där "S" står för "Skydd". Dessa 27 båtar har extra skydd mot splitter och CBRN-stridsmedel (kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära vapen). Slutligen finns det även en avskalad E-variant (för "Enkel") som har plats för bara tio man men i gengäld når en topphastighet av 40 knop, jämfört med 30 knop för H-varianten.

Stridsbåt 90H har aluminiumskrov och dubbla vattenjetmotorer. Bestyckningen består normalt av tre tunga kulsprutor, men kan även innefatta granatspruta samt räls för fällning av minor och sjunkbomber. Stridsbåt 90H är 15,9 meter lång och 3,8 meter bred. Djupgåendet är 0,8 meter. Besättning: 4 man. Passagerare: 18 man. Tillverkare: Dockstavarvet AB, Gotlandsvarv AB.

För att kunna kasta loss genomfördes en grundlig repetition på motorerna, länssystemet, radioutrustningen och annat ombord. Utöver det förbereddes sjökort för den första praktiska navigationsrundan. Att vara stridsbåtschef eller förare innebär ett stort ansvar, vilket ställer stora krav på individen. Förflyttningar sker ofta med fullastade stridsbåtar i mörker och i trånga skärgårdsområden. Stridsbåtarna på fotot ligger i Hårsfjärden (ibland stavat Horsfjärden), där främmande undervattensverksamhet har förekommit.

Under en inomhusövning i skyddstjänst gällde det för dessa fyra stridsbåtsförare att få stopp på det kalla vattnet som forsade in genom ett hål i skrovet, som alltså hade sprungit läck. Direkt efter momentet med att täta läckan genomfördes en kort genomgång med lärdomar av övningen.


VIDEO (109 sekunder). I skyddstjänstutbildningen ingår även livräddning med hjärt- och lunghjälp, flytvästar och livflottar. I videon ses en övning i simhallen på Berga i Haninges garnison. Övningen går ut på att simma en bassänglängd med kläder på sig, dyka ner och hämta upp en människoliknande docka från bassängbotten, simma tillbaka med dockan och slutligen ge hjärt- och lungräddning. Det är en övning som kräver mycket god fysik.

Publicerat: 30 november 2015.

 


ANNONS


 

Recension: Svenska Akademiens nya ordlista får högsta betyget – men det svenska skriftspråket kan behöva reformeras


VIDEO (41 sekunder). I pressträffen den 15 april 2015 om Svenska Akademiens nya ordlista SAOL 14 i Börssalen medverkade de huvudansvariga: Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund ses i videon lämna över ordet till Akademiens Språkkommittés ordförande Sture Allén. De övriga medverkande vid bordet är från höger Sven-Göran Malmgren, Louise Holmer och Sture Berg.

 

Svenska Akademiens ordlista (SAOL) har kommit ut med sin fjortonde upplaga, som publicerades i april 2015. Den allra första upplagan av SAOL gavs ut redan 1874. Den mest påtagliga förändringen i den nya SAOL 14 gäller som alltid ordförrådet där cirka 13 500 ord har tillkommit och cirka 9 000 har utmönstrats. Antalet uppslagsord är nu uppe i omkring 126 000.

Antalet nya ord är det största sedan 1950 års rekordupplaga. Också antalet strukna ord är något större än normalt. Många kanske saknar dessa ofta ålderdomliga ord; det bör då sägas att SAOL i första hand ska vara en ordlista över det levande svenska ordförrådet, framhåller Svenska Akademien.

Ord som har fallit för åldersstrecket hittar man oftast (med utförlig förklaring) i Svenska Akademiens ordbok (SAOB). Ordboken SAOB ska inte förväxlas med ordlistan SAOL.

Svenska Akademiens ordbok (A–T) finns fritt tillgänglig på nätet, http://g3.spraakdata.gu.se. Ordbokens senaste häfte, http://www.saob.se/hafte-371, slutar med ordet vedersyn. För närvarande pågår arbete med en ny teckenrätt nätversion, som ska följa utgivningen. Denna kommer sannolikt att läggas ut i slutet av 2015.

Det kan dessutom nämnas, att i princip alla äldre SAOL-upplagor med sammanlagt över 200 000 olika uppslagsord, finns att beskåda på webbsidan SAOLhist, http://www.saolhist.se.

Svenska Akademiens ordlista brukar betraktas som den inofficiella normen för stavning, böjning och uttal av svenska ord. SAOL är således inte någon officiell norm, som man måste följa. Tack och lov för det om man har en annan uppfattning än Akademien i något avseende!

Ett övergripande mål är anpassning av engelska och andra låneord till svenska språket, bland annat genom att motarbeta s-plural. SAOL anser exempelvis att flera "partner" är bättre än flera "partners" i betydelsen kompanjoner, medspelare, moatjéer, makar och sambor. Det kan man hålla med om, speciellt med tanke på hur ordet ska böjas i bestämd form plural.

Exempel på nyinlagda ord är bloggosfär, budgetstup, e-cigarett, förstelärare, förtidsrösta, kollektomat, landsbygdsminister, myrsteg, regnbågsfamilj, rutavdrag, selfie, skajpa, solsäker, twittra, vobba, överklassafari och inte minst det omdiskuterade nya pronomenet hen.

Exempel på borttagna ord är alltbehärskande, alu-jobb, amalekit, bandstation, bastionssystem, bejakning, dispaschkostnad, inmalningstvång, lagutskott, muskötkula, planminister, själsart och tingsfrid.

SAOL 14 innehåller flera principiella nyheter. Alla ord som kan böjas, även sammansatta ord som barnvagn, har fått böjningsuppgifter. Ungefär 2 000 partikelverb av typen hålla med, lägga till, stänga av har för första gången tagits med som uppslagsord.

Den nya upplagan ger också tydligt besked om att ord som till exempel valrörelse och valfångst innehåller två olika val (väljande respektive däggdjur). Även på andra sätt har informationen om ordens betydelse utökats.

När det gäller uttal anges inte bara betoning, utan också vilken typ av accent (akut eller grav) det är fråga om; exempelvis framgår uttalsskillnaden mellan regel = föreskrift och regel = stängningsanordning.

SAOL 14 är till sin yttre form lik föregående upplaga (2006). Det finns dock några viktiga förändringar i den nya upplagan som alla innebär ett tillskott av information, enligt Svenska Akademien:

För det första får alla substantiv, verb och adjektiv, även sammansatta ord, böjningsuppgifter.

För det andra utökas uttalsinformationen genom att uppgifter om grav och akut accent (som i nyckel respektive cykel) tillförs.

För det tredje utökas informationen om många ords betydelse, bland annat genom ett hänvisningssystem som gör det klart vart första och sista ledet i alla sammansatta ord hör (det är inte samma föreställning i filmföreställning och gudsföreställning).

För det fjärde införs en ny typ av uppslagsord, nämligen verb av typen hoppa av och hålla med ("löst sammansatta partikelverb").

För det femte upptas ett antal namn, bland annat namn på alla länder, som uppslagsord.

För det sjätte utformas rekommendationerna på ett ännu tydligare sätt än i SAOL 13 genom flitigare användning av formeln "hellre än". I stort sett ersätter den det äldre "äv." (även). Ett exempel är "sprej" hellre än "spray".

Den ansvariga kvintetten för SAOL 14 samlad efter presentationen i Börssalen den 15 april 2015. Från vänster redaktör Sture Berg, redaktör Louise Holmer, huvudredaktör Sven-Göran Malmgren, Språkkommitténs ordförande Sture Allén och Akademiens ständige sekreterare Peter Englund. SAOL 14 är framtagen inom projektet Svenska Akademiens samtidsordböcker på Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet.

 

DAGS FÖR EN SPRÅKREFORM?

När man ögnar igenom ett så gediget verk som SAOL 14 slås man av hur svårstavade många ord är. Det är onödigt krångligt för skolbarn och invandrare att lära sig rättstavning. Det är kanske dags för en språkreform.

Man kan förenkla stavningen genom att göra den mer konsekvent. Ordet skjuta böjs sköt, skjutit, skjutet, skjutna, skjuter. Det enda ordet i exemplet utan bokstaven "j" bör därför för enkelhetens skull kunna skrivas skjöt.

Ett annat exempel är ordet tunn. Det borde kunna få böjas till tunnt med två "n" i stället för den rådande stavningen tunt med ett "n". Är sådana förslag till ny stavning alltför radikala?

Apropå tunn så har jag även ett förslag som gäller punkter. Dessa förekommer oftast som meningsslutpunkter och förkortningspunkter. En mening ska helst kunna läsas obehindrat utan punkter i början och mitten av meningen. Därför är det, enligt min erfarenhet, bättre att skriva exempelvis "bl a" än "bl.a." om man inte föredrar att skriva ut bland annat eller bland andra.

Om man istället skapar ett nytt tecken, förslagsvis kallat "liten punkt" eller "tunn punkt" för att användas inne i meningar, så skulle läsandet flyta bättre än om där fanns "stor punkt" eller "tjock punkt", som liksom hittills bör förbehållas meningars slut.

Ord med samma bokstav tre gånger i rad tillåts i svenska språket bara vid avstavningar. För tydlighetens skull borde de, enligt min mening, tillåtas även när ord inte avstavas: Till exempel matttrend, där ordet står för en trend i mattor. Detta till skillnad från mattrend, där ordet står för en trend i mat.

Svenska skriftspråket är ganska torftigt när det gäller att markera genitiv. Exempel: "Anders tidning". Är det en tidning som tillhör någon som heter Anders eller är det en tidning som ägs av släkten Ander? En genitivapostrof skulle i dessa fall öka tydligheten: Anders' respektive Ander's.

Det finns i samhället tyvärr en tendens att gå över till att skriva allt mer i gemen form (gemener = "små" bokstäver) på bekostnad av versaler ("stora" bokstäver). SAOL föredrar exempelvis "pr" hellre än "PR" för företags goda förbindelser med samhälle och allmänhet (dvs för Public Relations).

Andra exempel är "mbl" hellre än MBL för Medbestämmandelagen och "it" hellre än IT för informationsteknik. Risken är att ett gement it uttalas just it av okunniga och inte "ite" som det bör heta.

Minskad variation i skriftspråket medför minskad tydlighet. Därför är det, enligt min uppfattning, bättre att bibehålla sådana versala förkortningar som är allmänt accepterade än att ändra dem i tidens anda till gemena förkortningar.

Lustigt nog föredrar Svenska Akademien själv fortfarande versaler i namnet på sin egen ordlista: SAOL. Inget gement saol där inte!

Ordet "jord" kan ha två betydelser, enligt SAOL: Dels jordart, mylla, dels jordklotet, världen. För att skilja dem åt bör, enligt min mening, namnet på vår planet skrivas med versal begynnelsebokstav dvs Jorden. Alla andra planeter skrivs ju på det sättet: Venus, Mars, Jupiter och övriga.

Att använda så många olika skrivtecken som möjligt kan göra en text mer nyansrik. Till och med ett litet bindestreck kan göra skillnad. Exempel: Ett "första maj-möte" och ett "första majmöte" behöver inte betyda samma sak. Det förstnämnda alternativet betyder företrädesvis ett möte på första majdagen. Det sistnämnda alternativet betyder företrädesvis däremot ett första möte i maj månad, enligt min tolkning.

Av det skrivna ordet bör man helst kunna utläsa hur det ska uttalas utan att behöva slå upp Svenska Akademiens ordlista eller andra ordböcker. Här brister det väldigt mycket.

Exempel: Hur uttalas ordet "grafen"? Det beror på om det avser bestämd form av matematisk kurva, beskrivning i bild eller om det avser ett tunt och mycket starkt grafitliknande material. I det första fallet ligger betoningen på första stavelsen och i det andra fallet på den andra stavelsen. En accent eller något annat lämpligt uttalstecken över bokstaven "e" i det andra fallet hade underlättat korrekt uttal.

När jag under pressträffen i Börssalen den 15 april tog upp exemplet med hur "grafen" kan uttalas på två olika sätt med Sture Allén och de övriga ansvariga i panelen fick jag intrycket, av deras svar att döma, att de inte tyckte att det var något problem.

Svenska Akademien är en fristående kulturinstitution grundad 1786 av kung Gustaf III med uppgift att främja svenska språket och litteraturen. Sedan 1901 utser Akademien också Nobelpristagare i litteratur. Svenska Akademien har 18 ledamöter, som kallas "De Aderton".

Svenska Akademiens ständige sekreterare är sedan den 1 juni 2009 Peter Englund. Han är inte mer ständig än att han efter sex år efterträds som ständig sekreterare den 1 juni 2015 av Sara Danius, som då blir den första kvinnan på denna post.

"Svenska Akademiens ordlista över svenska språket" (SAOL 14) är utgiven av Svenska Akademien, distribuerad av Norstedts förlag, består av drygt 1 600 sidor, väger cirka 1,2 kilogram och kostar omkring 200 kronor. Det är den mycket väl värd. Det kommer dessutom att dröja ungefär tio år innan nästa upplaga ges ut.

Stockholms Varjehanda ger härmed SAOL 14 betyget fem stjärnor på skalan 1–5 dvs det allra högsta betyget.

Svenska Akademien har sina lokaler i Börshuset, som ligger vid Stortorget i Gamla stan i Stockholm. Byggnaden uppfördes under åren 1767–78 av Erik Palmstedt. Den nedre våningen var avsedd för Stockholmsbörsen och övervåningen för Stockholms borgerskap. Från 1860-talet tjänstgjorde Börssalen som stadsfullmäktiges sessionssal. Akademien har alltid firat sin högtidsdag i Börssalen, men i övrigt har man tidvis varit husvill. Först 1914 blev lokalfrågan löst. Akademien fick då genom en donation möjlighet att för all framtid förvärva nyttjanderätten till Börshusets övervåning (inklusive Börssalen) samt vinden. Definitivt flyttade Akademien in först 1921, då Stockholms nya stadshus stod färdigt, enligt Svenska Akademiens webbplats www.svenskaakademien.se.

Recensent: Mac Lennart Lindskog
Epost: mac.lennart.lindskog@stockholmsvarjehanda.se
Facebook: www.facebook.com/tabyallehanda

Publicerat: 5 maj 2015. Uppdaterat: 9 maj 2015.

KOMMENTARER PÅ FACEBOOK

Ovanstående recension med förslag om en språkreform i Sverige har gett upphov till en intensiv debatt i åtminstone tre grupper på Facebook. Hittills har det blivit sammanlagt ett 80-tal kommentarer för och emot en språkreform samt flera gilla-markeringar.

De tre Facebookgrupperna är benämnda "Språkpolisernas högkvarter", "Anononyma språkpoliser" och "Journalister och annat löst mediefolk".

Publicerat: 14 maj 2015.

 


ANNONS


 

Bokrecension: Dramatisk flykt med flygplan över järnridån


VIDEO (89 sekunder). Hans Christian Cars och Isolde Cars berättade om boken "Flykten över järnridån" och dess bakgrund på Kalla Kulor Förlags releaseparty den 6 november på Armémuseum i Stockholm.

 

Torsdagen den 6 november 2014 hölls ett releaseparty eller på enkel svenska en släppfest för boken "Flykten över järnridån" lagom till 25-årsfirandet av Berlinmurens fall den 9 november. Boken presenterades på Armémuseum i Stockholm av författaren Hans Christian Cars och hans medförfattare och hustru Isolde Cars.

Boken handlar om deras kärlek och om hur han som ung svensk man i ett litet enmotorigt flygplan till slut lyckades flyga henne som ung östtysk kvinna under stor dramatik över järnridån mellan Östeuropa och Västeuropa den 20 augusti 1966. Hela flyktresan tog flera dagar med tåg och flygplan från Östtyskland till Västtyskland via Tjeckoslovaken och Österrike.

Hans Christian Cars, född 1939, doktorerade i nationalekonomi 1975. Han var kansliråd vid Försvarsdepartementet 1978–87, finanschef vid UNWRA 1987–93, administrativ chef för OSSE 1993–97, direktör vid IAEA 1997–2002 samt administrativ chef för OSSEs mission i Kosovo 2002–04. Sedan 2010 är H C Cars medlem av den Europeiska Humanistfederationens styrelse.

Isolde Cars, född 1941, började läsa medicin vid Humboldtuniversitetet i Östberlin och tog efter flykten sin läkarexamen 1970 i den dåvarande västtyska huvudstaden Bonn 1970. I Stockholm specialiserade hon sig till ögonläkare.

Paret Cars bor sedan många år i Wien, men firar svensk sommar under flera månader på sitt sommarställe i Stockholms skärgård.

Boken "Flykten över järnridån" har undertiteln "En sann historia". Den beskriver i huvudsak händelserna under perioden från april 1965, då Hans Christian och Isolde träffades på ett tåg som skulle gå från Östberlins Hauptbahnhof mot Budapest, fram till den 12 augusti 1967 då de gifte sig i en liten kyrka i Blekinge.

Boken omfattar cirka 240 sidor varav några med intressanta foton, kartor och teckningar.

Som nationalekonom och Östeuropaexpert skriver Hans-Christian Cars initierat om 1960-talet då det "kalla kriget" pågick för fullt. Europa var splittrat. Två stormaktsblock stod mot varandra. Världsfreden var bräcklig.

Han beskriver också mer jordnära hur han tillsammans med Isolde besökte hennes släktingar på landsbygden i norra Östtyskland och där fick uppleva hur både torftigt och fascinerande de levde i det kommunistiska systemet.

I Hans Christians texter finns insprängda kommentarer i kursiv stil skrivna av Isolde om hur hon upplevde de händelser som han skriver om. Kommentarerna ger ökad insikt i och förståelse för de risker de båda har valt att ta.

För att kunna flyga Isolde ut från Östblocket måste Hans Christian lära sig att flyga. Han kontaktade Stockholms flygskola, som låg på flygfältet i Skå-Edeby på Svartsjölandet i Mälaren.

Efter åtskilliga flyglektioner och övningar med ett litet enmotorigt sportflygplan av typen Cessna 172 erhöll han ett certifikat för privatflygare utställt av Luftfartsverket den 8 augusti 1966.

– Det var en härlig känsla att ha kommit så här långt! Nu var bara resten kvar, skriver Hans Christian Cars i sin bok.

Sedan följer en minutiös planering och ett dramatiskt genomförande av Isoldes flykt. Detta är så spännande att läsa att boken borde filmatiseras, när den nu har kommit ut sent omsider.

Det första flyktförsöket från ett fält i Tjeckoslovakien den 19 augusti 1966 misslyckades på grund av oväder. Det andra flyktförsöket från ett annat fält dagen därpå blev framgångsrik trots en del problem under flygfärden.

Flygplanet upptäcktes visserligen av gränsvakterna i ett par bevakningstorn längs järnridån men undgick att beskjutas.

– Inga kalla kulor kom vinande, skriver Hans-Christian Cars i boken. Det kan kanske ses som en honnör till det utgivande Kalla Kulor Förlag.

Efter en tid i ett flyktingläger för östtyskar i Giessen utanför Bonn i Västtyskland kunde Isolde den 18 september 1966 för första gången flytta till Stockholm och Hans Christian.

Boken är välskriven och väldokumenterad. Stundtals med humoristiska formuleringar. För det mesta mycket spännande i stort och smått.

Jag (bokens recensent) känner visserligen Hans Christian och Isolde Cars sedan många år, men anser mig ändå oförhindrad att recensera boken på ett objektivt sätt. Stockholms Varjehanda ger härmed "Flykten över järnridån" det mycket goda betyget 4,5 (fyra och en halv) stjärnor på en skala från 1 till 5.

Hans Christian Cars och Isolde Cars tillsammans med sonen Andreas Cars under releasepartyt för boken "Flykten över järnridån" på Armémuseum i Stockholm den 6 november 2014.

Så här ser Checkpoint Charlie ut nuförtiden: En turistattraktion där besökare låter sig fotograferas framför den forna amerikanska kontrollstationen på Friedrichstraße i Berlin. Gatan var under det kalla kriget uppdelad i en sydlig del i den amerikanska sektorn och en nordlig del i den sovjetiska sektorn. Berlinmuren (Die Berliner Mauer) var en barriär som under perioden 13 augusti 1961 till 9 november 1989 åtskilde Västberlin och Östberlin. Vid Checkpoint Charlie kontrollerades Hans-Christian Cars vid flera in- och utresor i mitten av 1960-talet i samband med sina besök hos Isolde Giese (numera Cars), som bodde och studerade i Östberlin. Fotograferat den 7 oktober 2014.

Recensent: Mac Lennart Lindskog.
Publicerat: 7 november 2014.

 


ANNONS


 

Kungen och Drottningen på rundresa i hemkommunen Ekerö


VIDEO (67 sekunder). I den lilla Äppelfabriken på Färingsö i Ekerö kommun tömde Kungen och Drottningen några trälådor med äpplen från Drottningholms slottsträdgård in i huset för mustning. I videon assisteras kungaparet av Katharina Ångström Isacsson och hennes make Lars Ångström från Äppelfabriken. Lars Ångström är för övrigt känd för att ha varit ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen 1985–1995 (bland annat under den så kallade Boforsaffären), VD för Greenpeace 1995–1996 och riksdagsledamot för Miljöpartiet i Stockholms län 1998–2006.

 

Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia avlade den 3 september 2014 ett officiellt kommunbesök i den egna hemkommunen Ekerö. Det blev en nio timmar lång rundresa från och till Drottningholms slott på Lovön.

Stockholms läns landshövding Chris Heister stod som inbjudare och värd för kungaparets besök. Ekerö kommuns värd var kommunfullmäktiges ordförande Inger Linge (M), som för övrigt även är ordförande i landstingsfullmäktige.

Kungaparets kommunbesök i Ekerö inleddes klockan 09 med en välkomstceremoni och en kort andaktsstund i Adelsö kyrka. Därefter promenerade kungaparet med stort följe till den näraliggande Hovgården. Det finns två världsarv i Ekerö kommun: Drottningholm och Birka-Hovgården.

Det var till Birka och Hovgården, på nutidens Björkö respektive Adelsö, som "Nordens apostel" Ansgar anlände på sin missionsresa och grundade den första kristna församlingen i Sverige omkring år 830.

Efter färd med Sveriges första elbuss och den lindrivna färjan till Munsö följde ett företagsbesök hos kryddväxtodlaren Orto Novo AB på Ekerön. Orto Novo betyder ungefär "den nya örtagården". Företaget odlar aromatiska örter och sallater "fullmatade med smak, karaktär och miljöomtanke". Företaget omsätter 64 miljoner kronor per år och har cirka 45 anställda.

Företaget Orto Novo AB sår cirka 200 000 krukor i veckan på en odlingsyta om 15 000 kvadratmeter i stora växthus. Bland kryddväxterna ses Kungen, Drottningen, Orto Novos grundare och ägare Per-Ove Kårfors samt företagets VD Alvar Kårfors.

 

Kungaparet åkte därefter till Skytteholms herrgårds båtbrygga och därifrån med båt över till Stenhamra på Färingsö. Där bytte kungaparet till en veteranbuss från gamla Mälaröarnas Omnibuss AB (MOAB) för vidare transport till Svartsjö slott, där lunch intogs.

På eftermiddagen besöktes Äppelfabriken på Färingsö. Äppelfabriken startades av Katharina Ångström Isacsson och hennes make Lars Ångström år 2006. Grundtanken är att ta vara på frukt och bär som ingen annan tar hand om och att tillverka något som ingen har smakat tidigare i form av marmelader, chutneys, moser, muster, safter och geléer.

Dit kan man komma med sina äpplen på hösten och få dem mustade. Under 2013 planterades 400 nya äppelträd vid Äppelfabriken i en ekologisk odling bakom musteriet.

År 2011 utsågs Äppelfabriken till årets företag i Ekerö kommun. År 2013 utsågs Äppelfabriken till årets landsbygdsföretag i Sverige. Äppelfabriken är en del av Wiksundsgruppen AB, där Katharina Ångström Isacsson är VD och styrelseordförande.

Kommunstyrelsens ordförande Peter Carpelan (M) berättade för kungaparet om Ekerös näringsliv. Äppelfabriken är ett typiskt exempel på företagande i Ekerö kommun – småskaligt och inom jordbruket. Försvarets radioanstalt (FRA) är den näst största arbetsgivaren efter kommunen.

Rundresan fortsatte sedan till Träkvista skola nära Ekerö centrum. Träkvista skola har cirka 470 elever och arbetar mycket aktivt med miljöfrågor. Kungaparet såg en miljöutställning, som bygger på elevernas arbete kring återvinning. Se i detta sammanhang fotot med Kungen och kronan i fliken Första sidan.

Som avslutning på en lång och solig dag anlände kungaparet med hästkortege till Ekebyhovs slottspark nära Ekerö centrum. Där väntade ett stort antal Ekeröbor (av totalt 26 4000 kommuninvånare) samt festlig underhållning med bland andra Stockholm Pipe Band, Baggekören, Sonja Aldén, Kulturskolan med flera.

Kommunfullmäktiges ordförande Inger Linge talade om Ekerö kommuns framtid. Kungen betonade i sitt tacktal att "vi har känt oss som hemma hela dagen!".

Flaggviftande barn från skolor och förskolor välkomnade Kungen och Drottningen på flera platser längs rundresan i Ekerö kommun den 3 september. Här ses barn från Första Steget Förskolor i samband med kungaparets besök hos företaget Orto Novo på Ekerön.

Publicerat: 6 september 2014.

 


ANNONS


 

Minnesceremoni i Riksdagen
för Sveriges 200 år utan krig
efter fredsavtalet i Kiel 1814


VIDEO (42 sekunder). Riksdagens talman Per Westerberg (M) höll den 14 januari 2014 kl 13 ett anförande under en minnesceremoni för freden i Kiel 1814. Händelsen utgör starten för den 200-åriga svenska freden. Nacka Musikklasser (längst till höger i Kammaren) spelade och sjöng folkvisan "Uti vår hage" och Björn Afzelius "Sång Till Friheten". På åhörarläktaren satt några besöksgrupper och åtskilliga företrädare för utländska ambassader i Stockholm.

 

Riksdagen högtidlighöll den 14 januari 200-årsminnet av freden i Kiel. Riksdagens talman Per Westerberg framhöll i sitt anförande att "Natten mellan den 14 och 15 januari 1814 undertecknades i Kiel ett fredsavtal mellan Sverige och Danmark. Sedan dess har vi haft 200 fredliga år i Sverige. Det är en fred att fira och begrunda."

Fredsavtalet innebar att Norge skulle tillfalla Sverige i utbyte mot de svenska besittningarna i Tyskland. Freden var ett resultat av de dramatiska och snabba förändringarna i Napoleonkrigens kölvatten

– Knappt tre månader senare, efter en del militära operationer i gränstrakterna, ingicks efter mycket pragmatiska förhandlingar en union mellan Sverige och Norge. I år firas freden i Kiel också i Norge, Danmark och i en del andra länder i Europa, sade Per Westerberg.

Under 1800-talet skapades sakta en allt starkare samhörighet och målsättning att behålla freden. De konflikter som har uppstått mellan de nordiska länderna har kunnat lösas med freden som mål.

– Unionsupplösningen 1905 och Ålandsfrågan 1922 fick trots politiska motsättningar en fredlig och ytterst pragmatisk lösning. Det är två mycket goda exempel på framgångsrik och fredlig konfliktlösning, betonade Per Westerberg.

Publicerat: 15 januari 2014.

 

Sven-Harry Karlsson berättar
om Sven-Harrys Konstmuseum


VIDEO (98 sekunder). Se och hör byggmästaren Sven-Harry Karlsson, som fyller 82 år den 8 december 2013, berätta om sitt konstmuseum vid Vasaparken i Stockholm. I bakgrunden ses två tavlor i den aktuella utställningen med verk av konstnären Harald Lyth. Filmat under ett föredrag den 28 november 2013.

 

Sven-Harrys Konstmuseum öppnade den 27 mars 2011 på initiativ av byggmästare Sven-Harry Karlsson, grundare och ägare till Folkhem. Den glänsande sexvåningsbyggnaden med fasad av mässing ligger i Sabbatsbergsområdet där en tidigare panncentral fanns alldeles intill Vasaparken i Stockholm.

Byggnaden är ritad av Anna Höglund, Wingårdh Arkitektkontor. Den inrymmer konsthall, konstmuseum, restaurang, museishop, bostadslägenheter och kommersiella lokaler. Byggnadens dubbla funktioner (bostäder och kultur) fungerar separat från varandra och har skilda entreér från Eastmansvägen.

Byggmästare Sven-Harrys Konst- och Bostadsstiftelse äger och förvaltar Sven-Harrys Konstmuseum. Stiftelsens ändamål är bland annat att vartannat år dela ut ett stipendium till en lovande eller inom sitt område framstående konstnär eller till en person som utfört berömvärda insatser inom områdena arkitektur och byggnation.

Sven-Harry Karlsson själv bor numera i Saltsjöbaden och har sitt kontor i Hammarby Sjöstad.

Av Wikipedia framgår att Sven-Harry Karlsson, föddes 1931 i Lund, där han växte upp som ett av sju barn till byggmästare Harry F Karlsson. Modern hette Hedda Nilsson. Han är bror till fotografen Stig T Karlsson och halvbror till författaren Anna Wahlgren.

Han fick mästarbrev inom byggmästar- och muraryrkena 1962 och har också utbildat sig på Påhlmans handelsinstituts ekonomiska linje.

Sven-Harry Karlsson bildade 1968 ett eget byggföretag, tidigare Byggnads AB Folkhem i Stockholm och numera Folkhem Produktion AB, med inriktning på småhus och andra bostadshus i Stockholmsregionen.

Folkhem bygger för övrigt "världens högsta bostadshus helt i trä" i Strandparken i Sundbyberg. Allt från stommar till fasad och tak är i trä. Det första huset med 31 lägenheter är klart och inflyttat. Det invigdes den 3 december 2013 av bostadsminister Stefan Attefall (KD). Alla fyra husen med sammanlagt 130 lägenheter planeras stå färdiga hösten 2016.

Sven-Harry Karlsson bodde under många år på herrgården Ekholmsnäs vid Kyrkviken på Lidingö. En kopia av ett våningsplan i Ekholmsnäs gård har uppförts för den permanenta utställningen på takterrassen till Sven-Harrys konstmuseum.

Sven-Harry Karlsson har samlat konst sedan mitten av 1960-talet. Han har bland annat en större samling målningar av Carl Fredrik Hill och även verk av bland andra Helena Schjerfbeck, Ernst Josephson och August Strindberg. I takvåningen Ekholmsnäs finns även möbler av Gio Ponti och Georg Haupt samt mattor av Märta Måås-Fjetterström.


Under den guidade visningen i takvåningen "Ekholmsnäs" på Sven-Harrys Konstmuseum berättade museivärden Joakim Forsgren om den här ovanligt stora tavlan av August Strindberg och andra värdefulla inventarier. Fotograferat den 28 november 2013.

Publicerat: 3 december 2013.

 


ANNONS


 

Stort internationellt intresse
för ABBA-museet i Stockholm
– Björn Ulvaeus och Loreen
öppnade dörren för allmänheten


VIDEO (23 sekunder). Swedish Music Hall of Fame med ABBA The Museum öppnade dörren för allmänheten den 7 maj med hjälp av Björn Ulvaeus och Loreen. Han är en av Sveriges första segrare i Eurovision Song Contest (1974) och hon är Sveriges senaste segrare i samma tävling (2012). Dessförinnan hade öppningsanföranden hållits av Charlotte Wiking (medverkar i videon), VD för Swedish Music Hall of Fame, och Mattias Hansson, VD för ABBA-museet.

 

ABBA The Museum på Djurgården i Stockholm öppnade tisdagen den 7 maj 2013 kl 10 dörren för allmänheten (se Björn Ulvaeus och Loreen öppna dörren till butiken och museet i videon på Första sidan). Öppnandet föregicks av en spektakulär invigningsfest kvällen dessförinnan, som kan ses på webbplatsen www.abbathemuseum.se.

Det internationella intresset för ABBA-museet är mycket stort, vilket märktes bland premiärdagens många utländska besökare från massmedia och allmänhet. Svenskarna var i minoritet.

Om man ska vara riktigt noggrann och formell så är ABBA The Museum bara en av tre permanenta utställningar i museet Swedish Music Hall of Fame (SMHoF), www.smhof.se.

ABBA The Museum är den största av de tre permanenta utställningarna och upptar cirka två tredjedelar av husets nedersta fönsterlösa källarvåning (= utställningsvåningen). De övriga två permanenta utställningarna är "Den svenska populärmusikens historia" och legendarsalen "Hall of Fame", vilka delar på den sista tredjedelen. Därutöver kan temporära utställningar förekomma.

Initiativtagare till museet Swedish Music Hall of Fame är Insamlingsstiftelsen Svenska Musikskattens Hus, www.musikskattenshus.org. Svenska PostkodLotteriet stödjer stiftelsen med 25 miljoner kronor. Det ekonomiska stödet från lotteriet har möjliggjort byggandet av huset på Djurgårdsvägen 68 och säkerställt grunden för utställningen om svensk populärmusik från 1920-talet till dagens musikliv.

Styrelsen för Insamlingsstiftelsen Svenska Musikskattens Hus/Swedish Music Hall of Fame består av Peter Elam Håkansson (ordförande), Eva Dahlgren, Jason Diakité, Monica Ekmark, Tomas K Nordberg, Bengt Simonsson och Niklas Strömstedt. Utställningsproducent är Bengt Palmers och VD för verksamheten är Charlotte Wiking.

Den 5 000 kvadratmeter stora byggnaden på Djurgårdsvägen 68 mellan Liljevalchs konsthall och Gröna Lunds tivoli rymmer även ett hotell, Melody Hotel, med cirka 50 designade rum samt i gatuplanet hotellets restaurang och bar, Melody Wine & Food.

VD för Melody Hotel i Stockholm AB är Claes Livijn, som även är VD för Villa Källhagen Hotell och Restaurang AB på andra sidan Djurgårdsbrunnsviken.

Byggnaden har uppförts av bolaget Arcona, som också är byggherre och fastighetsägare. Fastigheten präglas av ljus träfasad och är ritad av Johan Celsing på Celsing Arkitekter.

Swedish Music Hall of Fame hyr 2 100 kvadratmeter av det nya huset. Övrig yta innehåller Melody Hotel och hotellets restaurang med bar.

Bolaget POP Story AB ska enligt sin verksamhetsbeskrivning, direkt eller indirekt genom hel- eller delägt bolag, bedriva museum och utställningsverksamhet, events, marknadsföring och försäljning av artiklar relaterade till verksamheten samt därmed förenlig verksamhet.

Bolagets VD heter Mattias Hansson. Styrelseordförande är Björn Ulvaeus (som är engagerad i styrelser för sammanlagt 33 bolag).

ABBA-museet erbjuder en i mångt och mycket interaktiv resa genom en av musikhistoriens största framgångssagor. Enligt uppgift är det bara Michael Jackson, Elvis Presley och The Beatles som har sålt fler skivor än ABBA (med sina 379 miljoner sålda skivor).

I museet får besökarna uppleva hur det känns att vara den femte medlemmen i ABBA, ta plats på en scen tillsammans med de andra medlemmarna i form av hologram, stiga in i Polarstudion och se hur man passar i ABBA:s legendariska scenkläder.

Genom museets audioguide berättar Agnetha Fältskog, Björn Ulvaeus, Benny Andersson och Anni-Frid "Frida" Lyngstad om sina egna personliga minnen från tiden i ABBA. Audioguiden är framtagen tillsammans med Catherine Johnson, som är manusförfattaren till "Mamma Mia!".

Museet framhåller att det strävar efter att göra utställningarna så interaktiva som möjligt. Till exempel finns ett självspelande piano som är kopplat till Bennys studio. Har besökaren tur blinkar den röda lampan och pianot (Benny) börjar spela.

Popgruppen ABBA bildades 1970 i konstellationen Festfolket och upplöstes i januari 1983.

Gruppens första stora hit, "Ring Ring", från 1973 hyllas på utställningen med en röd telefon. Till den är det bara fyra personer i världen som har telefonnumret, påstås det. Dessa fyra personer förväntas emellanåt ringa dit och prata med besökare.

Besöket på museet börjar med en film om ABBA i blixtbelysning av Jonas Åkerlund. Besökarna fortsätter sedan till ett annat rum som visar Gamleby Folkets Park. Folkparken i Gamleby symboliserar starten på bandmedlemmarnas karriärer på 1960-talet.

Utställningen går sedan vidare via Eurovisionsegern med "Waterloo" i brighton 1974, skrivarstugan på Viggsö i Stockholms skärgård, Stikkan Andersons kontor, Owe Sandströms syateljé, arenor runt om i världen, Björn och Agnethas kök och den legendariska Polarstudion.

Curator för utställningen är bandets tidigare stylist Ingmarie Halling. Hon säger i ett pressuttalande:
– Jag var med på världsturnéerna och såg arbetet både bakom och framför scen. Det fanns ett slit och en vardag bakom framgången. Vår förhoppning är att skapa både en dokumentär och spektakulär musikutställning. Vi har ett minst sagt gediget arkiv, allt finns sparat.

I utställningen "Den svenska populärmusikens historia" visas objekt från utvalda svenska artister såsom Monica Zetterlund, Zarah Leander, Hasse & Tage, Cornelis Vreeswijk, Yngwie Malmsten, First Aid Kit, Carola, Povel Ramel, Evert Taube m fl.

Till "Hall of Fame" väljs musiker, låtskrivare, artister, producenter och andra som har haft betydande inflytande för populärmusikens utveckling i Sverige. Första inval till Hall of Fame kommer att ske under hösten 2013.

Swedish Music Hall of Fame kommer likt populärmusiken att vara i ständig utveckling och förändring. Med temporära utställningar sätts extra fokus på en viss genre, artist eller musikalisk företeelse. Först ut är ett urval av Joakim Strömholms fotografier med koppling till det svenska musiklivet. Där visas ett 40-tal bilder från 1965–1987, varav flera aldrig tidigare har visats.

Swedish Music Hall of Fame är öppen alla dagar kl 10–20. Inträdesbiljetterna kostar 195 kronor för vuxna och 50 kronor för barn (0–8 år). Biljetterna ger tillträde till samtliga aktuella uställningar i museet. Styrelsen "har en dröm om ett kontantfritt samhälle, därför går det inte handla med mynt eller sedlar hos oss".


VIDEO (59 sekunder). Ett populärt inslag på ABBA-museet är möjligheten för varje besökare att kliva upp på scenen och sjunga "Mamma Mia" eller "Dancing Queen" tillsammans med fullstora ABBA-animationer (hologram). Filmat på öppningsdagen den 7 maj.

.

I detta nybyggda fyravåningshus på Djurgårdsvägen 68 i Stockholm finns hotellet Melody och restaurangen Melody Wine & Food ovan mark plus inte minst två våningar ned i källaren Swedish Music Hall of Fame med bland annat ABBA The Museum. På denna plats låg tidigare sommarrestaurangen Lindgården. Den öppna naturstensbelagda gården till höger, "piazzan", ska ge en känsla av Sydeuropa och öppna upp mellan inomhus och utomhus under sommarmånaderna.

.

I en av montrarna i ABBA The Museum visas interiören från ABBA-stugan på skärgårdsön Viggsö, där många av de klassiska låtarna har skapats.

.

Swedish Music Hall of Fame innehåller även utställningen om den svenska populärmusikens historia från 1920-talet fram till våra dagar. Här ses montrar som belyser Povel Ramels och Evert Taubes verksamheter.

.

En uttalad ambition med ABBA-museet på Djurgården är att varje besökare ska kunna känna sig som den femte medlemmen i ABBA. Fotot visar en reklampelare med uppmaningen "Become the 5th member of ABBA. Start practising here". En gatustädare har som synes ställt ifrån sig sopkärran, tagit en paus i jobbet och följt uppmaningen att spela på reklampelarens keyboard. Fotograferat den 7 maj på Birger Jarlsgatan nära Nybroplan i Stockholm.

Publicerat: 11 maj 2013.

 


ANNONS


 

Kungaparet på
kommunbesök i Danderyd

.

Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia besökte Danderyds kommun den 6 september 2012 kl 09-17 på inbjudan av landshövdingen Chris Heister (bakom kungaparet i trappan vid Djursholms kapell). De hälsades välkomna av kommunfullmäktiges ordförande Björn Hamilton (till höger), kommunstyrelsens ordförande Olle Reichenberg, kommundirektör Johan Haesert och Hans Fletcher, som är ordförande i styrelsen för Stiftelsen Djursholms kapell.

.

Därefter besökte kungaparet Institut Mittag-Leffler, där de visades runt av direktor Ari Laptev och professor Staffan Normark. Kungen och Drottningen fick även tillfälle att samtala med två unga forskare i matematik.

.

Efter att ha sett översvämningsskyddet vid Nora strand och ha informerats om Danderyds sjukhus besökte kungaparet Marina Läroverket i Stocksund. Där fick de en tur till sjöss tillsammans med marinbiologielever på skolans långseglingsfartyg "Älva", som på fotot passerar Cedergrenska tornet (i bakgrunden). Efter en färd med häst och vagn från Ekuddens brygga till Djursholms slott åt kungaparet lunch tillsammans med ett stort antal inbjudna gäster på slottet.

.

Efter lunchen besökte kungaparet senior- och ungdomscentret Träffpunkt Enebyberg, där de fick tillfälle att hälsa på många flaggviftande skolbarn. Till höger landshövding Chris Heister.

.

Ett företagsbesök stod också på programmet för kungaparets kommunbesök i Danderyd. Det var Tobii Technology, där VD Henrik Eskilsson förevisade företagets utrustning och dataprogram, som gör det möjligt att kommunicera med datorer via ögonstyrning.

.

Heldagsprogrammet avslutades med besök på Danderyds kulturskola i Danderydsgården samt med tal och underhållning i Kvarnparken (fotot).

 

Moderna Museets utställning om
Picasso och Duchamp visar
motstridiga uppfattningar om konst

.

Två av utställningens curatorer, överintendent Daniel Birnbaum och intendent Annika Gunnarsson, framför en vägg med Pablo Picasso och Marcel Duchamp på Moderna Museet i Stockholm den 23 augusti.

 

Utställningen Picasso/Duchamp ”He was wrong” den 25 augusti 2012–3 mars 2013 på Moderna Museet i Stockholm visar på motsatta uppfattningar om vad som är konst hos två konstnärliga giganter: Spanjoren Pablo Picasso (1881–1973) och fransmannen Marcel Duchamp (1887–1968).

De ses ofta som 1900-talets mest inflytelserika konstnärer: Picasso, målaren med magiska händer som kom att personifiera en modernistisk målare. Duchamp, den kylige ironikern och schackgeniet som ifrågasatte måleriet och förvandlade konsten till en labyrint av intellektuella lekar, enligt Moderna Museet.

Picasso/Duchamp ”He was wrong” utgår från Moderna Museets förnämliga samling av respektive konstnärs verk. Samlingen av Duchamps verk är en av världens mest betydande med det Stora Glaset La mariée mise à nu par ses célibataires, même (1915-1923) i centrum.

Av Picassos verk har Moderna Museet en rik samling av måleri, skulptur, grafik och teckningar. Picasso och Duchamp träffades första gången 1912, för exakt 100 år sedan. Vid denna tid skapades också två av de mest centrala verken i utställningen, Duchamps Cykelhjulet (1913) och Picassos Butelj, glas och fiol (1912-13). De båda verken ingår i Moderna Museets samling.

Genom kompletterande inlån visar utställningen närmare sju decennier av Picassos konstnärskap. Moderna Museets historia är också väl sammanlänkad med de båda konstnärerna. Redan 1956, innan Moderna Museet stod färdigt, presenterades Pablo Picassos legendariska målning Guernica(1937).

Några år senare, 1961, besökte Marcel Duchamp Stockholm och kom att bli en avgörande inspiration för en ny generation konstnärer och en rad utställningar på Moderna Museet. Inlån från museer och privatsamlingar i Sverige, Danmark, Frankrike och Schweiz kompletterar utställningen på ett förtjänstfullt sätt.

.

Utställningens tredje curator, professor Ronald Jones från Konstfack, berättade på Moderna Museets pressvisning den 23 augusti 2012 om Picassos och Duchamps skilda uppfattningar om konst. I förgrunden ses Cykelhjulet (Roue de bicyclette/Bycycle Wheel) av Marcel Duchamp 1913 i trä och järn. Det är en replik utförd av Per Olof Ultvedt och Ulf Linde 1960 och signerad av Duchamp 1961. Originalet kastades bort under städning i ateljén av Marcel Duchamps syster konstnären Suzanne Duchamp-Crotti.

.

Daniel Birnbaum, i mitten, guidade runt på utställningen under pressvisningen, här i ett rum med skulptur, målningar och andra verk av Picasso.

.

En besökare beskådar provokativa verk av Marcel Duchamp på Moderna Museet. Till vänster hänger en skyffel i trä och järn kallad "In Advance of the broken Arm"("I förskott på den brutna armen") 1915/1963. Konstverket är en replik av "ready-made" utförd av Ulf Linde 1963. Signerad av Duchamp 1963. Till höger, under ett skrivmaskinsskydd, ses en pissoar kallad "Fountain" ("Fontän") i porslin 1917/1963. Skulpturen är en replik utförd av Ulf Linde 1963 och signerad av Duchamp 1964. Enligt Moderna Museet rapporterade BBC News år 2004 att i en opinionsundersökning, där 500 konstexperter ombads rangordna de mest inflytelserika konstverken, hamnade Duchamps "Fountain" (1917) i topp på listan. Picassos "Les Demoiselles d'Avignon" (Flickorna från Avignon, 1907) kom tvåa och "Guernica" (1937) kom på fjärde plats.

 


ANNONS